Jobb, jobb, jobb och lite tid att måla

 

Ja, käre värld, det är en himla tur att vi har bokat en resa till Grekland nästa vecka! Jag har svårt att säga nej och jag älskar att vara behövd och bli bekräftad men nu blev det närapå heltidsvikariat ett par veckor. Mest som resurspedagog och det tar ju inte mer tid än den faktiska lektionstiden. Men dessa timmar som ansvarig lärare! Jag förbereder och förbereder och gör om.

 

Helt fantastiskt bra fungerade högläsningen förra måndagen av PO Enquists Allvarligt talat. Som ett avbrott i genomgången fick eleverna ta en yogamatta och lägga sig i danssalen, koppla av, lägga en hand på magen och en hand på bröstet och försöka lyssna aktivt. Jag läste följande fråga: " Jag undrar om det är okej att vakna med ångest varje morgon? Erika"

Och tvärtemot ens eget blixtsnabba, intuitiva svar; nej, så svarar PO: "Ja, Erika, det är det. Du måste bara göra klart för dig vad det är som sker mellan dig och den värld du stiger upp i." Sedan belägger PO och ger exempel på hur filet efter filter läggs till på den iskalla känslan vid uppvaknandet. Den andra frågan jag läste var: Kan man verkligen älska sig själv? Jag har så svårt att vara nöjd med mig själv. Annika".

PO svarar: Annika, du frågar måste man verkligen älska sig själv? Absolut inte. Det finns för många narcissister som älskar sig själva, de är nästan alltid olidliga. Kommer du ihåg det förfärliga uttrycket"bara den som älskar sig själv kan älska andra? Otroligt dumt och korkat." Däretfer jämför författaren med idrottsvärlden och bibeln och landar någonstans i att man måste leva så att man i sin karaktärsdaning eftersträvar att förbättra sig och kunna känna självrespekt- då kan man kanske för några minuter tillåtas älska sig själv.

 

Efter den lilla stunden med högläsning gick vi tillbaka till klassrummet och jag fortsatten med genomgången av momentet stress. I slutet av lektionen fick var och en fundera en stund på vad de tog med sig efter lektionspasset på drygt två timmar och så tog vi en runda där alla delade med sig. Över hälften av eleverna lyfte fram texten om att man inte behövde älska sig själv, och att lyssna på texterna. Det var häftigt och rörande.

 

Detta inhopp i kursen mental träning har kanske gjort mig outhärdlig att umgås med; vad som än behandlats så har jag pratat om hjärnan, amygdala, KBT, ACT (Acceptance and commitment Therapy), hypocampus och framställt mig själv som någon som typ doktorerat i mental träning, trots extremt grunda kunskaper. Typ: - "Jaha, men känner du oro för det är det bra om du sätter ord på det, hypocampus tycker om ord, och genom att sätta ord på det kan du också lättare jobba på acceptans och kanske uppnå orons motsats- TILLITEN." Ha, värsta amatörpsykologen!  Men det innebär ju att jag funnit det intressant och praktiskt andvändbart. Däremot, STRESS, STRESS, STRESS, har jag inte hunnit vara i ateljèn så mycket som jag borde, med tanka på att jag ska delta i två utsätllningar i sommar. Även där tar jag i för mycket, tar på mig för mycket, blir för ivrig, vill vara med, vill bli bekräftad. Nu kommer jag att åkar bort tre veckor och det brukar inte bli så mycket målande, men kanske får jag ihop lite skisser till sånt jag kan fortsätta med i ateljén.

 

På fredag jobbar jag min sista dag och den ska avslutas med att ett gäng kollegor kommer på AW i ateljén. Det blir fint.