Att angöra Andros hamn

När vi kommit fram till Athen och ska hitta en buss som tar oss till Rafina känns det lite motigt. Vi har information på nätet som säger en sak och personal på flyget som säger nåt helt annat. Oavsett verkar det inte gå någon buss förrän om en och en halv timma. Jag har dessutom fortfarande ont i nacke och rygg, kan det vara jobbstressen? Ett par djupa hälsprickor smärtar påtagligt och vi vill bara komma ut på öarna. I Rafina ska vi bara övernatta på ett enkelt ställe för att kliva på färjan till Andros vid sjutiden nästa morgon. Vi drar våra, dock lätt packade, rullväskor fram och tillbaka och bestämmer oss för taxi. En taxi som efter ett par kilometer på landsväg rullar ut på vad som i mörkret liknar åkermark, med så grova gupp i vägen att undersidan av bilen skrapas. Taxichauffören tystlåten och fokuserad på gpsen. Så småningom tinar han upp, Andreas, och talar om var vi ska äta, vad vi ska äta och att vi ska dricka tio liter vin. Han hittar fram till dörren till vårt enkla boende där vare sig Per eller jag lyckas somna på en god stund, där vi delar på ett lakan på en ganska hård säng. 

Jag hinner tänka ett par gånger: Hmmm, direktflyg med charter från Umeå, nästa gång. Reseledare som tar hand om och visar vägen. Men så kommer vi fram till Andros, hittar fram till Ostria rooms and apartments, nedanför, ett par hundra meter, en liten strand där en grekisk familj badar och så även vi. Detta kommer man inte åt med en direktcharter. Lyckan att upptäcka de små pärlorna, enkla boenden och smala gränder.

Efter badet går vi ner till hamnen via det lilla torget på bilden ovan. Vi hittar en taverna, äter lite marinerad och grillad fisk, en greksallad och delar en liten flaska retzina.