Januari - igen - men annorlunda

 

 

Årets första månad och här i Umeå är det bedövande vackert; staden är inbäddad i ljudämpande snö och idag har plogbilarna hunnit med både bil- och cykelvägar. Tidningarna skriver om vikten av att se över sin ekonomi, om matlagningstips om att ta vara på alla rester och inte minst: - Hur har ni det mer er hälsa och er lever? Har det blivit för mycket under ledigheten? Träningsstrategier och alternativ presenteras och det är fullt på anläggningarna, kanske fram till mitten av februari.

Samtidigt som plånboken är tom frestar butikerna med fantastiska fynd med sjuttio procents rabatt. Jag är en sån som då ofta skrapar ihop lite extra för att; chansen kommer kanske aldrig igen! Ni vet, istället för att man har lagt ut pengar på något så räknar man ut hur mycket man har "tjänat". Jag har faktiskt tjänat över femhundra kronor idag, när jag på Kicks ramlade över en utförsäljning av min favoritparfym. Annars försöker jag montera in skygglappar när jag passerar butikernas lockrop, men jag hade glömt dem idag. 

 

Denna januari är dock mycket annorlunda. Kanske känns det som allra tydligast nu, att jag har gått i pension. Jag slipper kliva upp i ottan, i midvintermörkret, för att ta mig till skolan. Jag slipper stressen att planera lektioner, moment och studiebesök. Jag sover tills jag vaknar, äter frukost, läser både VK och DN och sen...Ja, det beror på. Två vardagmornar i veckan blir det simning, jag har inte köpt något annat motionskort än. Navet ( Umeås kommunala simhall) är bra, jag får simma hur ofta jag vill för 166 kronor i månaden. Man BORDE styrketräna, vet jag, i min ålder, men vi får se hur det blir.

 

Ateljén, prisad vare den och vännerna där! Men även där BORDE jag träna lite på min uthållighet. Nu brukar jag komma dit vid elva eller då det strax är läge att äta lunch, åså håller jag ut till två-max tretiden. Ska man bli bra på något måste man ha uthållighet. Och jag vill verkligen bli bättre, jag vill utvecklas. Så tålamod som mamma sa: Gode Gud, ge mig tålamod men fort!

 

En dag som idag, då jag gjort några timmar i ateljén och kommit hem BORDE jag väl egentligen åka skidor. Och jag märker att jag tycker att jag BORDE en hel massa saker och en hel massa andra saker BORDE jag inte ( ett glas vin till eller tre, sova middag, äta mera kaka eller bulle etc). Är det bra eller dåligt? Jag skulle vilja säga både och, men hmmmm, jag BORDE nog ändå försöka slappna av och bara rånjuta av mitt pensionärsliv. Det finns de som säger att man behöver ett försöksår, "pröva på pensionärsår" för att fundera på vad man vill och behöver. För jag har ju tänkt att jag ska försöka jobba lite, dra in lite pengar, men varje alternativ jag funderat på har verkat för jobbigt eller krångligt. Jag har utvecklat latmasken till ett mycket ståtligt inneboende, tjockt och blänkande husdjur. Det  är kanske när husdjuret tar över för mycket som vännen BORDE kan bjudas in, tas emot, och skapa lite action. Kanske bättre att tänka SKA och VILL. Ja, det blir bra! I morgon vill och ska jag först simma och sedan fortsätta jobba med ovanstående motiv.