MammaMedia - Trasseltorsdag i november

Det är en riktig snösmocka som pågår denna torsdag morgon. Men jag hade bestämt mig för att ta mig iväg och simma. Det känns rörigt i huvudet och jag har en oro i kroppen. Trumps tillsättningar av ministrar ökar på känslan av att befinna sig i en dystopiskscience fictiondystopi. Det kan inte vara verkligt! En wrestlingentreprenör som utbildningsminister, en vaccinförnekare som hälsominister, en våldtäktsman som justitieminister och så Elon Musk på det, som verkar mer intresserad av att komma åt mineraleroch liv på Mars än att rädda förutsättningarna för liv på jorden.

Nog om detta världsliga. Jag har trassel på närmare håll som gnager och irriterar.

1. Jag håller på med en stickning som är för avancerad för min kompetens. Jag är inspirerad av min ateljékompis Lena som peppar och får mig att våga. Hon hade en farmor som lät henne göra alla möjliga projekt inom det textila redan som så liten att hon knappt orkade hålla i saxen. Så är hon också nu en mästare. Men trots mitt mod har jag nu trasslat till det och måste få hjälp och Lena är inte här. Ska kanske konsultera vännen Karin, känd från tv som städ, tvätt och mangelexpert hon är också ett makalöst ( inte maskalöst) stickproffs. Jag ska göra ökningar i patentstickning men blandar ihop aviga och räta, vrider maskorna fel och får synrubbningar av kombinationen att titta på tutorials på youtube och närstudera mina maskor.

2. Teknik, sladdar och adaptrar är inte min gren. Jag känner mig som Papphammar på rullskridskor. Jag kan känna mig helt sjuuukt ointelligent. Jag skulle så gärna vilja vara en sån, som världsvant hanterar earphones, datorer och paddor. Med min förra mobil försökte jag ibland lyssna på poddradio och program med hörlurar med sladd. Trasslade oftast in mig i sladden. Höll på att cykla omkull en gång då handen fastnade i sladden. Dessutom lyckas jag sällan ladda ner, eller hitta det jag laddat ner. Sen så är nog mina öron felkonstruerade för lurarna ramlar ideligen ur. Jag lyckas ofta stänga av ljudet mitt i det mest spännande. Vete fan hur det går till. Lyssnade på Mark Levingoods Sommar i P1 förra sommaren när jag plockade hallon. Ett under att jag varje gång lurarna åkte ur lyckades gräva fram dem där på det risiga, steniga hygget. Ormskräcken fick negligeras. Nu med min nya mobil så passade alltså inte hörlurarna med sladd. Fanns inget uttag!? Jag var tvungen att köpa sladdlösa. Är det bluetooth det heter man kör? Sen i somras har jag dock tappat laddsladden till den lilla dosan där lurarna ska laddas. Min man skickades till stugan för att leta, kom hem med två och ingen passade. Imorse testade jag i förbifarten med laddaren till telefonen den funkade. Wow, liksom! Jag kopplar i och upptäcker att - lurarna är BORTA! Den lilla dosan är tom! Hur är det möjligt? Nu börjar en ännu mer tröstlös jakt. Från datorladdare och sladdar till två små jäkla öronsnäckor. Jag blir galen|

Laddaren till min egen dator är också puts väck. Skrev ju alltid förut på jobbdatorn. Nu sitter jag här i ateljén , snön vräker ner utanför fönstret och jag kör pekfingervalsen på paddan. Ja, den funkar. Jag har till och med lyckats ta mig in på fotokillarnas wifi. Snart ska jag cykla hem, leta hörlurar och titta på några till tutorials innan jag måste ta mig till Karin för handledning

Ni ska inte tro att detta skrivande går som på räls. Rätt vad det är så försvinner texten. Jag kan inte gå in mitt i och redigera då hamnar jag på ruta ett. Men som tur är så är jag rätt envis.

3. Vet inte om det kan kallas trassel men något som upptar mina tankar mycket nu är morgondagens glögg och öppet hus här i ateljén. Jag ska i samband med det testa min konstnärliga status. Har jag hittat ett uttryck som är någorlunda unikt och lockande så att det faktiskt är säljbart? Eller måste jag acceptera att jag gör detta enbart för min egen skull? Jag är ju inte sån. Jag är inte ödmjuk. Jag är en obotlig exibitionist. Behöver publik… men kanske egentligen mest TEKNISK SUPPORT.