Sila mygg och svälja elefanter
Här njuter vi av en campari spritz var, dyrare än både tandkräm och bregott
Att packa och planera för en resa är en viktig del och det påverkar också upplevelsen i allra högsta grad; att man har rätt bok, rätt pennor och kanske framför allt, rätt kläder. Men, jag vill också resa lätt packad. Ogillar skarpt att ha tung, otymplig packning när man tar sig från plats till plats. Jag brukar ibland tänka att jag ska göra mig av med saker på vägen för att minska mängden i väskan men jag tror jag är för snål. Har aldrig haft en handduk tillräckligt ful och sliten för att dumpas.
Jag tänker- både min man och jag tänker- det värsta är att vara snål, att framstå som snål, men kan man omvandla detta drag till att vara omsorgsfull om tillgångar och miljö…?
Denna gång är vi dock på samma ställe, samma lägenhet i Puerto de Mogan, hela två veckor. Vi har handlat på Spar och SuperDino, till frukost och en del luncher och middagar. För nån dag sedan började det skava lite; smörgåsmargarin började sina, liksom tandkrämen och olivoljan. Skulle vi behöva köpa nytt med bara två dagar kvar? Det roliga är att vi är likadana min man och jag. Eller är det pinsamt tragisk? Avslöjande? Att det blir så stort att måsta köpa nytt- och lämna kvar, så jämförelsevis billiga saker. Är vi båda två dumsnåla? Vi är ute och äter på kvällarna, tar in vin, lite till och kanske en tiramisu och en espresso men insikten att vi måste köpa en helt ny förpackning toalettpapper näst sista dan smärtade.
Så igår skulle våra fyra vänner lämna Gran Canaria för att åka hem till ett snöigt Umeå. Vi råkade nämna vårt problem med sinande olja, tandkräm med mera. Eller kanske pratade vi inte om annat?
-Kom förbi oss; de bodde på ett stort lägnhetskomplex en bit ifrån, kom och ta rätt på det som blir över hos oss. Ja, sa vi, det är ju både ekonomiskt men framför allt klimatsmart…försökte vi för att inte framstå som så dumsnåla och giriga vi faktiskt är. Jag erbjöd dem faktiskt att få varsin mycket fin toapappersrulle att packa ner i väskan.
Sagt och gjort. Per och jag tog vår morgonpromenad med varsin lövmönstrad grön, coopkasse i tyg och var först hos det ena paret och sedan hos det andra. Vi fick med oss olivolja, ost, frysta räkor, Oliver, smörgåsmargarin och ganska många öl. Dessutom tandkräm trots mina kanske väl tama protester. Jag sa till Per på promenaden på väg dit: Tandkräm kan vi inte ta emot! Dom reser ju med incheckat bagage! Hur det nu blev, ja, så har vi tandkräm så vi klarar oss.
Och nu är det vår sista kväll och Per verkar tycka att han nog måste dricka upp alla öl som blev över. Räkorna stekte vi med flödigt med olivolja till lunch. Men nu ska vi ut och ta en drink och sedan gå på restaurang.
-Men vänta bara, säger jag, jag måste ta lite av det röda vinet vi har kvar.