Så jävla besviken på Grythyttan

 

För två år sedan tog jag ett rejält tag i sparkontot för att förverkliga en dröm, en dröm om Grythyttans trädgårdsmöbler. Jag köpte ett runt bord och fyra stolar. Och ja, ni hör säkert hur snacket lät i butiken: En investering för livet, en kvalitetsmöbel, värd att satsa på, trots att maken var emot, ja, han skulle inse värdet, osv, osv. Och jag bara: Ja, jag vill verkligen ÄGA en GRYTHYTTANGRUPP, det står på min bucketlist. Jag är uppvuxen med en mor som förespråkat god design och kvalitet och Elin Keys tankar om vackrare vardagsvara. Hon har hängt på Svenskt tenn på Strandvägen och sett till att hemmet fyllts med vacker, nordisk, praktisk design.

 

Lycklig men lite kall i magen fick jag hem möblemanget till stugan och läste på instruktionerna. Oljad furu: Skötsel - håll rent och olja in med jämna mellanrum. Så jag försökte hålla rent med grönsåpa och oljade väl in tre gånger första året och likaså året därpå, förra sommaren och innan vinterförvaring. Oljan skulle enligt Grythyttans hemsida vara en alkyd träolja med en torrhalt på ca 30-40 % men någon sådan fanns inte inne på Svenska Hem. På Caparol engagerades hela personalen som diksuterade, konstaterade att just det inte fanns men kom fram till den olja som är bild på längst ner i texten. Men hur himla svårt ska det va?

 

Ni ser på bilden hur det set ut! Jag vet att detta inte är krig eller sjukdom men det är ett jävla MÖGELANGREPP som antagligen beror på att jag inte har skött om möblerna tillräckligt bra. Men hur jälva mycket skötsel ska en kvalitetsmöblel för utomhusbruk behöva? Ska man hinna äta frukost och lunch mellan puts och olja? Ska man behöva ha en anställd som sköter om kvalitetsmöbeln för utomhusbruk?

 

Det här har angripit mig så till den milda grad att det känns som att min hjärna håller på att mögla ihop och svärtas ner av svartalger. Vad fan ska jag göra? Kanske all annan frustration och ledsenhet kanaliseras in i detta misslyckade köp? Jag har flera nätter i rad drömt om träytorna och om hur det svarta fula som genom ett under lyckats tas bort och den fina trärena ytan glänser redo att oljas, smörjas, smekas in med bevarande olja.

 

Jag har varit inne i butiken Svenska Hem tre gånger och visat bilder för att få råd om vad och hur jag ska göra redan i början av förra sommaren. Jag har följt råden de gav och det som står på Grythyttans hemsida: tvättat med alg- och mögeltvätt, tvättat med fasadtvätt, putsat med först scotch brite, grön sådan och sedan med sandpapper och sen i desperation tog jag fram slipmaskinen. Där höll jag på att bli galen, tänkte ta det grövsta slippapperet och slipa ner till stålet, men hejdade mig, tog en paus och oljade in skiten. Jag bestämde mig för att nu får det vara nog: ACCEPTANS! Men så imorse när jag såg eländet igen omslöt åskmolnet mig igen med kraft. Jag la ut på Instagram och Facebook och vänliga människor tipsade mig om att reklamera och andra berättade om att de varit med om samma sak. Jag har antagligen inte kvar kvittot, trots att det var en sån investering att man självklart skulle lägga kvittot i den därför avsedda burken med viktiga kvitton. Helete också!

 

Nu har jag försökt bli av med mitt skitdåliga humör genom att först brottas med en rosbuske som behövde flyttas- det blev en svettig och taggig timme minst. Men det fick inte bort möglet från mitt sinne. Nu tänkte jag att skriva om det kan vara ett sätt att må bättre-men jag vet inte. 

 

Jag har sommarlov, vad jag vet är jag frisk (förutom möglet då som sprider sig i mig) och vad jag vet är mina närmaste friska. Midsommarafton är firad tillsammans med vänner men även midsommarens passerande fyller mig med vemod, över den korta sommaren, över tiden som flyr, över åldrandet och allt man varken kan eller ska göra något åt. Men denna mögelangripna kvalitetsmöbel BORDE väl ändå kunna åtgärdas?! Ska jag kasta den, glömma den och ta ett nytt tag i sparkontot?