Om att släppa greppet utan att tappa fotfästet
Att Umeå hade en filmfestival var en av anledningarna till att vi 1992 kände att vi kunde flytta från Göteborg till Norrlands huvudstad
Jag har jobbat på Medieprogrammet ( lite olika namn på utbildningen under tiden) sedan 1994 och jag tror att jag redan sedan hösten 1994 har tagit mina elever till festivalen, helst som en heldag. Från början, då var filmfestivalen stor internationellt, var sponsrad av något känt whiskymärke och gästades av superkändisar inom filmvärlden såsom exempelvis Jan Harlan producent för många av Stanley Kubricks filmer och Baz Lurman som gjort bland annat Moulin Rouge och Romeo och Julia. Jag kommer ihåg en invigning där Åse Kleveland, då känd som VD för Svenska filminstitutet, med kanariegul, minst två meter bred, galastass höll i öppnandet. Och invigningsfesterna, oh my god! De var egentligen inte så bra för en heltidsarbetande trebarnsmamma, men så fruktansvärt roliga. Två gånger avlsutades de med efterfest på hotellets spa-avdelning med bubbelbad och bastu. En kollega frågade mig dagen efter om jag hade badkläder med mig till festen? Hmmm, nä. Det var verkligen ett sånt där tillfälle när man dagen efter mötte folk och helt seriöst kunde säga: Eh, jaha, är det du, jag kände inte igen dig med kläderna på.
Inför varje festival hade jag ett möte med dåvarande festivalgeneral Thom Palmen för att bestämma vilka filmer medieeleverna skulle få se. Han hade höga krav på ungdomarnas cineastiska uthållighet och höll gärna fram ryska, svartvita, långa långsamma viktiga verk. Jag försökte förhandla fram något lite mer lättsamt och populärt och fick känna mig som en programköpare från TV5. Mycke konstig film har eleverna fått ta del av och många möten med filmare. Helt fantastisk var föreläsningen med tillhörande filmklipp med han som var B-fotograf till Titanic.
Sedan 2013 heter festivalen Umeå Europeiska filmfestival och Thom Palmen har lämnat rodret för länge, länge sedan. Jag satt faktiskt med i styrelsen i samband med att den gamla versionen av festivalen fick lägga ner. Ingen egentlig merit och nog så nervöst. det var svårt att få ekonomin att gå ihop och whiskyföretag som sponsorer var icket godkänt då festivalen låg under dåvarande Landstingets paraply.
Sedan 2013 har jag också ordnat att alla elever på Estetik och media får en heldag på festivalen med någon långfilm och några kortfilmer och möten med aktiva filmarbetare. Lunch brukar köras från skolmatsalen till Väven där filmerna visas. I torsdags hade vi med oss cirka 80 elever som först fick se Axel Danielson och Maximilien van Aertrycks dokumentärfilm And the King said, What a fantastic machine, om fotots utveckling sedan 1800-talet och till idag och dess betydelse. Sedan intogs pastasallad och saft och efter lunch fick vi se de sex kortfilmerna som tävlade om Storspoven priset. Där fick eleverna också rösta fram skolbiopriset på 5000 kronor till den vinnande filmen. Det visade sig bli samma som den mer professionella juryn valde; Unborn Biri av Inga Elin Marakatt.
Det är mäktigt att få ge eleverna chans att se film på bio och att möta människor som arbetar med film på olika positioner men denna festival är den sista jag tar eleverna till! Nästa höst är jag pensionär! Det känns ganska obegripligt. Men den känsla jag har idag är att jag är stolt över det jag gjort och att det ska bli skönt att lämna över. Hur det känns i höst återstår att se? Jag kommer kanske sakna känslan över att ha drygt 80 elever framför mig och presentera dagens program. Vem kommer jag att vara när jag inte längre är Mamma Media? Kommer jag att känna att jag tappar sammanhang och mening eller blir det skönt att släppa taget? Och dessutom kunna se hur mycket film som helst under festivalen.
Jag glömmer aldrig en elev som efter att ha sett Roy Anderssons Sånger från andra våningen kom fram till mig, blek i ansiktet, tog ytterligare ett steg så han stod riktigt, riktigt nära- och så utbrast han: Vill du oss verkligen illa? Måste vi se mer sån här film? Eller hur nästan en hel klass kliade sig i huvudet efter Ruben Östlunds The Square. Men efter en analys och diskussion svarade alla på utvärderingen att det var VÄRT. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg: Gå på bio- en utmaning
Jag laddar nu för en vårtermin med både Film och tv-kunskap och Konstarterna och samhället så jag hoppas på både teater, filmer och museibesök. Nog är det roligt! Men också krävande.