Lärargalan 2022
Beata tar emot med strålande kärlek, entusiasm och en bamsekram
Nu sitter jag på tåget hem från Stockholm till Umeå. Den utlovade Måndagsbloggen skrivs idag på tisdag men handlar om måndag.
Jag hörde talas om Lärargalan första gången 2019 då det dök upp i mina sociala medier, vete fan hur det gick till, att jag var nominerad. Sen hörde jag att två kollegor också nominerats; Ingela Magnusson och Karolin Werjefelt, de kände också till att det fanns en gala. Sedan fick jag ju utmärkelsen Årets lärare i Västerbotten 2020 och blev mycket chockad men glad, men det året var det om ni minns en pandemi och inga galor överhuvudtaget. Trist tyckte jag. Men så blev jag kontaktat av Beata Kull i våras och tillfrågad om jag ville ingå i juryn. Eftersom jag har mycket lättare för att säga ja än nej så blev jag det så att jag blev en del av juryn och därmed också inbjuden till galan och det tillhörande seminariet.
Ärligt talat så har mitt fokus de senaste veckorna varit mer på själva galan och framför allt OUTFIT!!?? Vad ska jag ha på mig? Skor, kläder, smycken? Nåväl, det engagerade sig mina eminenta stilguider Emelinda Granvik och Anita Blomqvist i med den äran och nu känner jag nog att det kommer att vara seminariet jag kommer att komma ihåg mest, eller blev i alla fall mest berörd av..
Beata Kull är grundare och VD för Lärargalan som i år var för sjunde gången. 45 000 elever har nominerat sina favoritlärare och en från varje stadie prisas på scen, dessutom utses en för varje län. Läs mer här Lärargalan.
Seminariets talare fick 15 minuter på sig så det blev inga longörer, däremot mycket berörande och engagerande. Mest drabbande var Charbel Gabro som kom som flykting från Syrien 2015. Han berättade bland annat om hur han långt senare (efter som jag förstår det en rätt problematisk väg in i det svenska samhället) var med och tog emot flyktingar på Lesbos, direkt på plats när båtarna anlände med både döda och levande, och de små kistorna...(pratade även Cecilia Wikström om som också deltog i seminariet och hade varit på Lesbos). Ännu senare jobbar Charbel med integration i Stockholm och där mötte han en ungdom som han varit med om att ta emot från båten där på den grekiska ön. En som menade att han räddat honom två gånger.
Intressant om integration och olika sätt att se på världen- om individens betydelse jämfört med gruppens/familjens som är den rådande ordningen hos många invandrargrupper
Charbel tog också med oss på en flyktingresa över havet med stängda ögon, där vi fick kasta allt viktigt överbord för att överleva. Vi var många som fällde tårar. Det gjorde vi också när Tim Berglings pappa berättade om vikten av att prata om psykisk ohälsa och hur man mår.
Strax efter 15.00 tog jag mig tillbaka till mitt fina hotell Kung Carl för lite vila och GALAFIX. Jag skickade också ett mail till jurygruppen för att höra om någon ville hänga med mig innan galan.
Nåväl, en trygg gammal långklänning, ett par strassörhängen och Emelindas pärlväska fixar galalooken
Denise Samuelsson lågstadielärare utanför Växsjö hörsammade min kontaktannons så att vi fick bonda lite, ha någon att känna lite, och ta en drink innan promenaden till Konserhuset
I rosa, okänd person för mig, intill Margaux Dietz en av Sveriges mer kända influencer
Vid Konserthuset trängdes hur mycket galakladda personer som helst, säkert tio gånger så många som på seminariet. Märta Stenevi, Nooshi Dadgostar, Kristin Kasperson, Prinsessan Christina, Linnea Classon med flera. Det glittrade, glimmade och klackarna klickade mot stengolven, det fotograferades, kindkysstes och bubblade.
Kärt möte med Karolin Werjefelt som gjorde praktik på Midgårdsskolan och som nu jobbar på Estetik och media i Lidköping
Många av kändisarna på plats var prisutdelare
Linnea delar ut pris för bästa högstadielärare
Juryn presenteras med bilder och jag är tacksam över att Anita tagit ett så fint porträtt TACK!
När galan är slut går några av oss i juryn över torget till Haymarket för ett litet glas champagne, sen promenerar jag hem till Kung Carl och lägger mig för att sova
Jag ska hålla kontakt med Beata och tipsa henne om lite mediestrategier (eller kanske är Margaux och Linnea något lite bätre mediestrateger än jag hehe) så att fler elever i norr upptäcker att de kan nominera. Det var ganska få nomineringar och de flesta kom från elever på privata skolor och för Västerbottens del i stort sett bara från Umeå men inga från mellan- och lågstadiet eller förskola och fritids. Så nästa år, om jag är jurymedlem även då, hoppas jag på ett bredare spektrum av nominerade lärare. Och jag hoppas såklart att Beatas fantastiska jobb ska få fortsätta växa och uppmärksamma vikten av bra lärare. Det är ett makalöst jobb hon gör med att fixa så många sponsorer och engagerade personer från samhällets olika instanser och företag.