Hellre vrede än vanmakt
De tre små glasflaskorna för 30 kronor stycket som jag köpte på Lagerhaus till helgens blommor fyller mig med oproportionelig glädje
"I besvikelsens iskalla tystnad
Han håller oss i sin hand
Förgiftar vårt blod med lystnad
Att långsamt förgöra varann
Han håller oss i sin hand
Förgiftar vårt blod med lystnad
Att långsamt förgöra varann
I besvikelsens iskalla tystnad
Han håller oss i sin hand
Förgiftar vårt blod med lystnad
Att långsamt förgöra varann"
Han håller oss i sin hand
Förgiftar vårt blod med lystnad
Att långsamt förgöra varann"
Från Nationalteaterns Jack the Ripper.
Jack the Ripper för mig är en metafor för det nya läget i Sverige, galenskaperna i Iran och Ukraina. Det är mörkt, mörkt i november och i världen och det är lätt att känna vanmakt. Vanmakt över att över halva Sveriges befolkning hjälpt till med detta, att vi nu har en regering som istället för att kämpa för klimat och solidaritet fokuserar på egosim, kortsiktig sådan. Den ena galenskapen efter den andra avslöjas på nyheterna. Människor som rör sig i regering och riksdag som hävdar att de har bättre källor än den totala, internationella forskningen om miljön och anser därmed att forskningen har en politisk agenda och att klimatkrisen är överdriven. Utifrån detta lanseras det ena galna beslutet efter det andra så både företag och forskare tar sig för pannan.
Arbetsmarknaden skriker efter personal men det viktigaste för regeringen är att stänga ute så många som möjligt. Skicka hem dom, alla! Det är lite grann som i Ryssland där de flesta kompetenta forksare och innovatörer flytt landet för länge sedan och det mesta verkar falla sönder. Gode, gode Gud som jag i och för sig inte tror på, men låt nu Putin förlora för evigt. Hundratals männskor dör varje dag i kriget. Det är gräsligt. Och jag tänker att vi, alla, inte får bli vanmäktiga, vi borde istället odla vår vrede och kanalisera den till kamp och opposition, till stöd för alla dem som kämpar. Men vad gör jag själv? Skänker pengar, skriver ett blogginlägg som kanske 50 personer läser? Och så köper jag ett par fåniga glasflaskor som någon producerat billigt och betalat dålig lön antagligen, och så fyller jag dem med nejlikor i ljusaste rosa för att lysa upp i mörkret.
Men ja, det hjälper faktiskt litegrann, pyttelite.
Ska jag gå in aktivt i ett parti? Miljöpartiet och Vänsterpartiet slåss i mina sociala medier om vilka som har den bästa miljöpolitiken. Jag skänker ytterligare en slant till lidande i Ukraina, ritar en liten teckning och Är det bra så? Nej fan heller! Men nu ska jag i alla fall börja repa seriöst för Umeå Pop och rockkkörs konsert för Musikshjälpen måndag 12 december. Det är ett sätt att kanalisera sin vrede och frustration. Alla insamlade pengar i år går till barn på flykt. Med den skamliga klimatpolitik Sverige nu lanserar så kommer vi att aktivt bidra till att fler barn kommer att tvingas fly utifrån den torka, de översvämningar och den missväxt som skapas av de höjda temperaturerna. Jag hörde igår Cecilia Udden intervjua egyptiska majsodlare vars majsskörd är nästan totalt förstörd av invasiva larver som frodas när temperaturen stiger. Egypten har inget stort klimatavtryck och det är bland annat det som man vill fokusera på på miljökonferensen där. Västerländernas enorma skuld och andra länder som till stora delar får ta konsekvenserna. När de sedan flyr stänger vi dörren.
Man brukar säga: Förbanna inte mörkret, tänd ljus. Men jag förbannar Putin, Trump, Åkesson och alla som supportat fram honom till makten. Jack the Ripper förtjänar inte att leva i maktens korridorer.