På återvinningen

Katharsis en känsla av rening och återfödelse, ett lättat samvete kan vara en av känslorna på rampen vid återvinningen, men också ett dovt molande av ångest över vilket extremt slit och slängsamhälle vi lever i. Samtidigt som man är nöjd över sin egen utrensning och sortering så undrar man över de som inte alls bryr sig, de som slänger allt bara i soporna. Hur ofta ser jag inte sådant i sommarstugetunnorna som enkelt kunde sorteras bara i närmsta containers för kartong, plast, metall och tidningar men även sådant som man behöver åka till återvinningen med; kläder, textilier, kartonger, plastskräp, gamla leksaker och till och med pantflaskor. Herregud, hur sämst är inte homo sapiens? Vi lever på som att vi hade hur många jordklot som helst.

 

Häromdagen åkte för vår del en gammal dammsugare, lite trasiga speglar och knoppbrädor, sladdar och kartonger och gamla färgburkar, allt med personalens vänliga instruktioner och destinationer. Starkast känslor denna gång väckte en tygklädd rulle för att rulla upp nymanglade dukar på. Denna lilla sak hade varit en del av ett välfyllt och omhuldat linneskåp med hemvävt, broderat och väl förvarade textilier för varje tänkbart tillfälle. Små dukar på hög mellan vaxduksklädda kartongark och löpare rullade på slika tygklädda rullar så omsorgsfullt utsmyckade med matchande flörtkulor i ändorna och i dem en liten pärlrad matchande pärlor och garn med knutar mellan pärlorna. Där stod jag på rampen, smekte det vackra gula satintyget, pillade på pärlorna och mindes mammas linneskåp nere i källaren på Ringvägen, i villan som mamma själv var med och ritade och planerade in platsbyggda skåp och lådor för hemmets alla textilier och vård för desamma. Tankar om tid och omsorg. Tankar om kvalitet och estetik. Tankar på mamma och vackra vardagsvaror.

- Släng den på brännbart! Okej, tack, jag rycks ut ur min lilla bubbla. De sista trätulpanerna smög jag in på returbutiken. Nu ljuger jag, det står faktiskt en liten bukett i badrummet också. Vi var alla, mamma mest, som galna i trätulpanerna som blev populära på 90-talet. Jag hittade faktiskt en till häromdagen när jag röjde ut lite udda porslin från ett skåp i storstugan.

 

Skönt är i alla fall att slänga sånt man inte behöver så att det ändå kan återvinnas- och vi gör kanske inte vårt bästa och kanske inte heller så gott vi kan men vi försöker och är medvetna om vårt ansvar. Jag kan ändå fundera på de allra, allra rikaste människorna, de som åker privatjet, har massor av fordon, som skövlar och suger ut-skulle inte dom kunna göra lite mer också?