Tacksamhet och skuld

 

 

Snön har bäddat in Umeå i det allra vackraste vita duntäcke. Träd, tak, bilar och broräcken har alla mjukats upp av välvda vita puffar och alla ljud har dämpats. Himlen är mjukt duvblå så här mitt på dagen. Mitt på min lediga måndagsdag. I detta ljuvliga, stilla vackra var jag igår ute och begick min skidpremiär i skogen vid Kulla. Mitt på sträckan när fem kilometer är avklarade kommer man ut på en öppen plats och där tänkte jag extra mycket på mitt snuskigt priviligerade liv och alla  i Ukraina som fryser, som mister sina nära och kära eller som själva förolyckas i detta galna, grymma helt overkliga krig. Det är lätt att drabbas av vanmakt.  Hur ska det gå? Kommer Ukraina att klara kriget? Gör vi tillräckligt för att hjälpa dem? Dem - och på sikt även oss och andra länder i världen- om Ryssland vinner är demokratin hotad på långt fler platser. Om Ryssland vinner kan det ge luft och inspiration åt andra totalitära makter att utöka sina domäner.

 

Hur kan Ryssland finansiera denna galenskap? Hur drabbas det ryska folket? Finansieras kriget av ryska oligarker som själva njuter av sina rikedomar i andra länder i världen?

 

I morse hängdes en 23 årig man i Iran, Mohsen Shekari. Han dömdes för "fiendskap mot Gud" för att ha skadat en säkerhetsvakt i samband med demonstrationerna. Vilken Gud vill straffa den som söker frihet och rättvisa? Vilken Gud vill döda sina unga människor, landets egen framtid? Dessa självutnämnda män som dömer och dödar sina egna och hävdar att det sker i Guds namn. Dessa män som föraktar och räds kvinnors frihet. Har de inga döttrar? Hur ser de på dem? Hur ser de på sina systrar?

 

Detta tänker jag på här i vår lägenhet där det nu drar lite kallt om fötterna då vi dragit ner på värmen. Jag tänker på hur orättvist det är, var man föds och in i vilken familj. Samtidigt börjar ljuset skymma på min lediga måndag och andra tankar konkurrerar: Hur att bäst nyttja denna dag? Hmmm, ska väl ta en tur och köpa lite julklappar till barnbarnen. Ja, flera tankar måste tillåtas parallellt och jag tänker att vi nog var och en i tacksamhet kan känna lite skuld, eller ja i alla fall använda vår tacksamhet till lite solidaritet med dem som har det värre. Stödja Anmesty (jag vet att de fått kritik nyligt men långsiktigt gör de skillnad), Röda korset och Rädda barnen. Själv ska jag ikväll öva med Umeå Pop och rockkör för vår konsert nästa måndag där alla intäkter från biljetterna går till Musikhjälpen och deras insamling till barn på flykt.