Littfest i Umeå
Hon är född samma år som jag och hon är alldeles, alldeles underbar att lyssna på och att läsa
Folkets hus och Idun är smockfullt, som vore det kö till Harry Potter eller Justin Bieber. Publiken är dock något mer perforerad och gråhårig, men ungdomarna finns där också, på Littfest. Det är ett helt fantastiskt evenemang som man får ta del av bara man köpt en biljett för hundra kronor per dag. Det är slutsålt alla fyra dagarna det håller på, tror jag, definitivt fredag och lördag i alla fall. Jag är där på lördag och tar först del av en programpunkt om Hélène Cixous genombrottsdrama Bilder av Dora, som är en feministisk tolkning eller läsning av Freuds texter om den unga flickan Dora som bedömdes vara hysterisk. Marika Lagercrantz och Samuel Fröhler läste valda delar av dramat.
Marika Lagercrantz läser på Iduns scen. Hon var också med på fredagens föreläsning på Sliperiet med Ruben Östlund
Efter det var det bara att hålla fast vid sin plats, jag hade satt mig långt fram för att kunna försöka teckna av dem på scenen och kön in till Idun var lång. Min kombination av tecknarlust och dokumentationsstress pressar mig att försöka hålla pennan igång. Så det var bara att sitta kvar och invänta Jeanette Winterson och vässa pennan. Hennes bok Varför vara lycklig när man kan vara normal, är en höjdare, och samtalet på scenen med henne i lördags var definitivt också en höjdare. Jag har skrivit om boken här: Spännande läsning med hyllning till litteraturen. Särskilt spännande blev det när hon bad en ivrigt klickande fotograf att sluta, hon kund einte koncentrera sig med det feta objektivet fokuserat mot henne hela tiden. Personen skickade iväg ytterligare några laddningar från olika vinklar och Jeanette fick ta fram lite häxkrafter för att bli av med paparazzin, som väl precis som jag ville ha en bra bild. MItt lilla svarta block och mina pennor är bara något mer diskreta.
Efter Winterson var det dags för Kristina Sandberg som fick berätta om Maj och trilogin om henne. Jag har läst de två första böckerna och längtar till trean.
Jag vet att jag borde utmana mig och sätta mig så att jag tecknar folk från andra sidan men jag tycker att det är så mycket svårare
På kvällen var vi ett gäng som tog del av Mia Skäringers förställning Avig Maria. trots att vi satt längst bak på läktaren rördes vi till tårar ibland och skrattade högt flera gånger. Mycket underliv och kvinnoliv och sagolikt självutlämnande. Två fulla Idunsalonger lyckades hon med.
Kultur för hela slanten på lördag, natur och motion på söndag, så ska en bra helg vara tycker jag.