Spännande läsning med hyllning till litteraturen
Bokomslag, som påminner mig om min pappas diabilder på familjens badsomrar, lockar mig till läsning
Vi har studiedag på Fridhemsgymnasiet, gamla Östra, med temat neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Ju längre dagen går desto mer prövat och omdiskuterat blir begreppet NORMAL. Vem kan känna sig helt normal? Och hur mår man om man av samhället klassas som onormal? Själv kopplar jag till den bok jag precis läst ut.
Jag har inte tidigare läst något av Jeanette Winterson, men jag blev intresserad och fångad av henne som person när hon tillsammans med Caitlin Moran satt med i Babel. Morans bok kastade jag mig över och har skrivit om här. När sedan Wintersons superfärska bok också dök upp på Midgårdsskolans fantastiska bibliotek så knep jag den, först av alla, delvis också på grund av det fina omslaget. Inte för inte är Winterson född samma år som jag, så jag kan nästan känna igen mig i bilden.
Jag kan tänka mig att man har ännu större behållning av boken, som är en självbiografi, om man läst hennes böcker, men för mig är det oavbrutet spännande och fascinerande till sista bokstaven. Hon skriver om sin uppväxt i norra England i en religiös familj med en mamma som är psykiskt sjuk med nyckfulla bestraffningar, bland annat för sitt läsande. Hon vet att hon är adopterad och har fått höra att den biologiska mamman är död. När Jeanette talar om att hon är lesbisk blir brytningen total, litegrann som den i Torka inga tårar utan handskar, när Benjamin talar om för sin Jehovas vittnen-familj att han är bög.
Böckerna på ortens bibliotek blir näringen och räddningen för Jeanette, hon betar av skönlitteraturen från A-Z och ser böckerna som livbojar. Hon beskriver så fint hur poesin med sina ibland svåra ord och meningsbyggnader kan vara precis det en ung människa behöver för att ta sig själv och livet på allvar. En tung och svår utveckling från barn till vuxen kräver svåra ord. Konsten, litteraturen och poesin visar på allvar, alternativ, kreativitet och fantasi. Man kan leva många olika sorters liv och det finns ord och bilder för dem alla.
Nu håller jag på att packa min väska, för min man och jag åker till Malta i morgon. Jag packar med mig fjolårets Augustvinnare Elisabeth Åsbrink, Och i Winerwald står träden kvar, Karl-Ove Knausgårds femma och dessutom Kemiris, Jag ringer mina bröder. Men det viktigaste och roligaste är baddräkt och bikini, för det ska vara varmt och badbart. Vi ska bo på Blå Dörren ett litet guesthouse som två gamla kompisar har startat. det ska bli så spännande. Dator och kamera åker med så det blr kanske rapporter från plats. Förutom allt bra med Malta så är det ett av tre länder i Europa med totalförbud mot abort, vilket jag tycker är lite provocerande. Jag funderar på att trycka upp flygblad och dela ut men det kanske inte är någon bra idé. Då kanske jag blir fast på ön, bakom lås och bom.