Läppar

 

 Två unga kvinnor på Guitars i våras, tecknade ur minnet

Min skräckelfixering vid uppförstorade läppar kanske säger mer om mig, på något djuppsykologiskt sätt, från något barndomstrauma, eller ännu värre, från något mogen-medelålderstrauma, än som jag vill tro, att jag talar om samhälle, medier och kvinnosyn. Jag hörde av en vän som under ett tv-program, diskuterat med sin unga feministiska dotter kring en lyft och injicerad kvinna, hur dottern, trots sin feministiska styrka, tyckte att mammans förfasande var irrelevant. Det är väl upp till var och en! Vi ska väl inte döma kvinnorna som väljer...att lyfta, skära, ta bort eller lägga till...

 

Jag, däremot, skulle i sovjetdiktatorisk anda vilja totalförbjuda fenomenet läppförstoring! Bara misstanken om att någon har gjort det, kan få mig att tappa fokus på allt runtomkring och bara tokstirra på den stackare jag misstänker. Med öppen mun och smala, torra läppar fastnar jag med blicken och förfasar mig. Tänk då om jag misstar mig! Mundebo hade ju en sån där lång och stel överläpp och jag antar att det finns de som ser ut så helt naturligt, kanske de som är modellen för vad man eftersträvar med det som sprutas in. Vem är då jag att döma dem, som dumbommar eller offer för en skönhetsmyt.

 

Igårkväll var jag på Norrlandsoperans Blanche och Marie och innan föreställningen så lyssnade vi på en introduktion av chefen och tonsättaren. Mycket intressant till en början, men så fastnade min blick på en kvinna i min ålder, kanske lite drygt, som satt där mittemot mig och lyssnade, med stel överläpp, och jag bara, tappade helt fokus på Nobelpris, libretto, manus och tonsättning, jag  bara stod där med tappad haka och eldade upp mig. Ja men tänk så vidrigt att det finns de som tjänar miljoner på att få kvinnor att tro att det är en bra idé att tre fyra gånger om året fylla på den lilla anknäbben à 5000 kronor gången kanske. 

 

 

Någon gång i mars i våras var vi ett gäng på Guitar`s och hängde i puben, jag tror jag hade täckbyxorna på mig och något fotriktigt. Så gled där in två tjusiga damer med lite Sex & The city-look kombinerat med Ankeborg; bägge hade identiska uppförstorade läppar. Det är de som är på bilden högst upp. Och det är liksom en sak att man ser det i tv, i tidningar och på nätet, men här hemma, i lilla Umeå, där man har täckbyxor och ullmamelucker på sig...det kommer liksom så nära! Även då blev jag som paralyserad och drabbades av glosjukan.

 

Här kommer en repris av ett tidigare inlägg om detta, ett av mina favoritämnen att bli arg över: Kuckelikuksugarläppar