Starstrucked inför Bo Bergtröm
En del av de böcker Bo Bergström har varit inblandad i
På Nationell Estetisk Kongress i Uppsala så fick vi mängder av inspiration och belägg för att de estetiska och kreativa ämnena är oerhört viktiga för våra elever i första hand och för samhället och näringslivet i andra hand, kanske, om det är så att de efterfrågar kreativa och entreprenöriella människor inför framtiden. Den sista programpunkten på lördagen var ändå den som jag såg fram emot mest: Visuell kommunikation med kommunikationsgurun Bo Bergström. Jag har umgåtts med hans böcker och teorier så länge jag varit medielärare. Jag blev rent av starstrucked (följ länken för definition), och han uppfyllde mina förväntningar med råge.
Bergström tröttnade på att själv arbeta i reklambranschen på 90-talet och kom på att undervisning var hans grej. Han började jobba på Berghs och nu undervisar han på högskolor runt om i Sverige, föreläser för såna som oss, och skriver böcker. Se mer om det här. För oss berättade han bland annat om olika infallsvinklar en kommunikatör kan ha, man kan vara konsekvensneutral eller ha ett konsekvensanvar. Det tidigare innebär att man tycker sig skildra verkligheten som den är, man tar ingen ställning och är kanske inte medveten om hur man påverkar, genom det kanske man bekräftar befintliga strukturer och maktförhållanden. Att ha konsekvensansvar innebär att man är medveten om hur bilder påverkar och man prövar och funderar på vad man vill förändra eller bekräfta. Ett talande exempel på hur fel det kan bli ser ni här.
Lokal kampanj i Uppsala för Länsförsäkringar
Hur kan det komma sig att så många människor inte reagerar på den stereotypa skildringen. Det är beställare från företaget, fotografer, stylister, copywriters, designers/layoutare och modeller, som dessutom (tror jag) är verkliga personer. Studera kroppspråk, blick stadga och balans men kanske framförallt språket .Det kan röra sig om mellan 40 och 60 personer som på något sätt varit konsekvensneutrala, eller blinda. Läs mer om detta och se mer exempel hos den outtröttlige Genusfotografen. Läs även Länsförsäkringars pudel i Dagens Media.
Den här bilden hittade jag också på genusfotografen och den visar hur man regisseras till att ikläda sig rollen som pojke med makt och underkastad, men inbjudande flicka, PUH!
Bergström pratade också om hur kommunikationstrenderna ser ut nu och i framtiden, och det som gäller är content marketing. Kommunikationen eftersträvar att vara en hybrid mellan reklam, nyheter och konst. Han nämnde att traditionell reklam pratar till människor, content marketing pratar med. Istället för att pusha så ska man dra till sig målgruppen. Det ska dofta nyheter, inte lukta reklam. Ett exempel är att man vid en genomgång av ett nummer av Dagens Industri funnit att nästan alla artiklar kommit till genom en PR-person eller en lobbyist, alltså reklam som ser ut som, och doftar, nyheter. Intressant dock, är att branschen har ett stort behov av skribenter och att dessa metoder inte bara gäller att kränga vapenstridsspetsar, bensin eller skönhetskirurgi, man kan naturligtvis kommunicera och marknadsföra något som gör världen till ett bättre ställe också.
Appropå framtidsspaningen så sa Bergström att det som kommer är en ännu större upplösning av genrer, där konst blir reklam, reklam blir nyheter och vice versa. Som exempel lyfte han Volvo Trucks reklamfilm med van Damme, som är den mest delade filmen någonsin. Nu har den fått plats på Louvren....ja, som ett konstverk då, eller? Norweigan knyter kändisar till sig som får göra podradio och Jan Gradvall får göra ett åtta siddor långt reportage om Zlatans roll i Volvos reklamfilm, nyheter eller reklam för vem, för Gradvall själv kanske? Jag kanske är populist men här tänker jag nu vara med i delningskarusellen och dela det mest delade.
Denna film har så klart inspirerat flera att göra parodier och varianter som ni kan leta efter.
Min slutsats är i detta fall att det finns behov av mediekunskap och en förmåga att skilja på vem som säger vad, med vilken kanal, till vem och med vilken effekt? Lasswells klassiska kommunikationmodell. En diskussion om vem som är avsändare och med vilket syfte. Jag delar inte volvofilmen för att ni ska köpa en volvotruck, ba så att ni vet. Jag brinner för mediekunskap, jämställdhet och demokrati.
Här är en av de många parodierna: