Nymphomaniac - en feministisk maratonuplevelse
Vad väntar oss ikväll?
Vi grundar med varsin rejäl tallrik pasta och ett par koppar kaffe. Jag är lite rädd för att behöva se sexistiska scener och våldsbetonad porr. Vi har förbokat biljetter och är för ovanlighetens skull i tid, och där, något förvånade över avsaknaden av kö. Folkets bio i sin slitna gamla villa på Gärdesvägen på Haga ska denna kväll visa den skandalomsusade filmen Nymphomaniac av den likaledes skandalomsusade Lars von Trier. Vi tänker att alla ska samlas för att skapa sig en egen upplevelse av verket, men det ser ganska glest ut. Innan filmen rullas igång har dock nästan hela den lilla biografen fyllts.
Filmen har marknadsförts och debatterats i förhand som om den vore en porrfilm och VK:s recencent Nancy Bladfält fördömde den rejält: Nymphomaniac är sexism förklädd i konst. Vi verkar ha helt olika syn på mycket i just detta fall. Jag är feminist med modermjölken men jag anser inte att kvinnor är bättre än män eller att kvinnor alltid är bättre på att hantera sin sexualitet. Min syn på filmen stämmer bättre överens med DN-journalisten Monica Anjefelt som hävdar att: Lars von Trier odlar en radikal feminism. Kerstin Gezelius skriver också en recension som mycket bättre stämmer överens med min syn på filmen: Nymphomaniac. I den här filmen problematiseras denna kvinnans sexualitet och en jämförelse görs också av hur samhället är mer fördömande till en kvinnas utlevelse (även om denna kvinnas utlevelse inte är något hon själv mår bra av i längden). Jag tycker att det är betydligt värre att i mainstreamfilm - film efter film, fortfarande idag se förenklingar av kvinnors sexualitet som att de bara vill bli penetrerade och därmed sedan nöjda. Jag tycker också att det massiva reklamutbudet där kvinnors kroppar sexualiseras och objektifieras är ett större problem än att en konstnär (hur otrevlig man än tycker att han verkar, utifrån det man fått ta del av i mediernas kortfattade, ofta förenklade utsagor) skildrar sin syn och sina frågor. Det är kanske obekvämt och i viss mån krävande men oändligt mycket mer intressant.
Porrfilm kan jag inte ställa upp på att det är, även om en hel del blottade kön förekommer och en del explicita samlagsscener. Det handlar egentligen lite om sex och mer om skuld och ett missbruk för att kompensera någon brist. Bladfält nämner i sin recension om hur försåtligt det är att någon i förbifarten tillåts hylla pedofiler som motstår sin lust och hon kopplar scenen där Joy för upp skedar i vaginan (man får inte se det), till våldtäkten med flaskan som det skrivits så mycket om.
Visst måste det finnas många människor med pedofila böjelser som aldrig någonsin skulle göra verklighet av sina olagliga, vidriga drömmar. Det betyder ju inte att drömmarna inte finns. Allt är inte vackert i våra psyken. Och jag tror inte att det blir bättre för att man låtsas att det inte finns. ( Men man behöver ju heller inte ge de tappra som avstår från sina olagliga lustar en avsugning som belöning, så som sker i filmen).
Och nog finns det kvinnor som med förtjusning för in både det ena och det andra, MEN utifrån sin egen lust och sin egen vilja att leka och experimetera. Med ett definitivt SAMTYCKE. Jag har själv deltagit i ett Tupperwareparty en gång som bytt sortiment, från plastburkar med lock till olika saker som ska locka fram den sexuella lusten och glädjen. Där fanns bara kvinnor, inget tvång, bara lek och nyfikenhet. Inte behövdes det någon manlig blick eller något manligt krav.
Jag har haft detta osorterade inägg, brusande i mitt huvud länge och skulle såklart vilja vara mycket mer klar och tydlig, men inläggen staplas på hög och får ibland bli slarvigt skrivna. Istället inbjuder jag till kommentarer och diskussion. Jag hänvisar också till dn.se där det finns en hel serie artiklar som diskuterar just denna film och Lars von Trier.
Jag tycker verkligen inte att allt i filmen är bra, eller något som jag håller med om, men de fyra timmarna går fort, det är ofta roligt, väldigt vackert och väldigt intressant. I slutet av de fyra timmarna sitter jag och tänker att det här är tamej tusan den finaste von Trier jag har sett, men så lätt vill han inte göra det för sin publik, så lätt komer vi inte undan utan det blir något helt annat. Jag som egentligen älskar happy endings. Jag har väldigt svårt för att diskutera något som jag inte själv har sett, läst eller tagit del av och det är viktigt och roligt att skapa sig en egen bild. Så här blev min sammanfattning utifrån den tid jag haft att skriva denna vecka. Det är så jäkla fullt upp.
Läs istället detta blogginlägg och bli feministiskt upprörda: Allaminatexter Om näthat och hur olika kvinnor och män bedöms och kommenteras. Läs också gärna HEJ BLEKK! Din feministiska frizon i cyberspace. Hon kanske inte alls håller med mig om filmen, ska maila och fråga.
Oj oj oj så gammal och sliten...tänk om Fokets Bio blir en del av Väven! Mer kvalitetsfilm till alla!
PS! Om ni hör något som skramlar när jag går förbi så är det nog bara nycklar eller småpengar, för min frigjordhet till trots, så tycker jag att besticken ligger bra i bestickslådan!