Sippa tjurskallar i strumpdisken

April lurar oss på många sätt. Solens första värmande strålar får oss bland annat att få för oss att det är vår, och vi luras att ta av oss för mycket kläder. Detta understöds också av alla modebilder och skyltfönster som  visar vårens lite naknare mode.

 

Jag har ett par favoritstrumpor som jag köper på KappAhl; Köp tre betala för två. De är svarta och i en perfekt sittande ullblandning. De har jag tills jag slipper bära strumpor alls, och kan gå barfota i skorna, för ull funkar ju så att de är värmande, men man slipper svettas. Nackdelen är att de nöts ganska fort. Så en vecka in på april går jag till butiken, hittar ett par och frågar efter två till, så att jag kan utnyttja rabatten. Damen i kassan höjer förvånat på ögonbrynen och menar att hon inte säljer ullstrumpor när det är vår, men hon går snällt till hyllan för att leta. Hon muttrar lite till om våren och bomull och korta ankelsockor. Jag kontrar med, att det allt är kallt när man cyklar på morgonen. 

-- Ja men nu har lökarna kommit i trädgården och solen värmer, kontrar hon.

--Ja, men du vet ju att enligt bondepraktikan ska man svettas in sommaren och frysa in vintern...

-- Ja, ja men nej nu är det i alla fall vår och NEJ, ullstrumporna är slut! Tar ni in fler? frågar jag. Nu snörper hon på munnen och envisas med att det inte ska säljas ullstrumpor nu när det är vår. Då börjar jag sjunga där i strumpdisken:

 

Mor i stugan hon säger så, Blåsippor aldrig snuva får. Än får ni ha både strumpor och skor, än är det vinter kvar säger mor.

 Jag frågar om hon inte kan den fina visan och förstår andemeningen, och hon blir liksom lite stram i anletsdragen. Hon kanske ser sig om lite oroligt också och undrar om jag ska sjunga högre, och kanske flera verser. När jag snällt tystnar och köper mitt enda par svarta ullstrumpor så mjuknar hon, blinkar med sina blåsippsblå ögonlock, och säger: -- Jag måste erkänna att du har en vacker sångröst.

 

På eftermiddagen pratar jag med min dotter som bor i Göteborg. Hon är rejält förkyld och berättar att hon suttit ute på balkongen, länge, och njutit av aprilsolen, med uppdragna byxor och utan strumpor och skor. Men, säger jag, så många gånger som jag har sjungit Alice Tegnérs underbara visa, för er, och alla verserna. Ja, ja borde veta, säger hon, snörvlande.

 

Blåsippor

Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt, 
rusa sen hem under rop och skratt. 

Mor, nu är våren kommen mor.
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå, 
ha varken skor eller strumpor på.

Mor i stugan, hon säger så, 
- Blåsippor aldrig snuva få. 
Än får ni gå med strumpor och skor, 
än är det vinter kvar, säger mor.