November handlar inte bara om att överleva
Snällhet, ljus och kanske lite vitaminer håller oss på benen i november och nu har ljusfestivalen släppt lös sina ljuskällor och sin kreativitet. Gång- och cykeltunneln som förbinder stadens centrum med Haga blev också högtidligt invigd i helgen. Den är sagolikt vacker, poetisk, glittrande och GRÖN. FA+ Ingrid Falk och Gustavo Aguerro står för den fantastiska konsten. Det är de som gjort Strindbergscitaten på Drottninggatan i Stockholm också. Jag bara hoppas, hoppas, hoppas att dessa glittrande, poetiska väggar ska få slippa klotter, men jag tvivlar, det är kanske alltför centralt och alltför inbjudande.
Den här delen av väggen kändes som att den handlade om mig, i november, en alltför taskigt maskerad naturkatastrof. Men den lilla blomman, är det strand- eller kråkvicker den heter, gör budskapet motsägelsefullt. Inte kan den lilla blomman vara en naturkatastrof? Och även om jag är stor och bullrig så gäller nog detsamma mig. Vi dröjde länge i tunneln igårkväll, läste, pratade med andra som beundrade och filosoferade över konsten, och så instagrammade vi ( det är numera ett verb i min värld).
Ett ganska bra recept
Mäktigast och gulligast på ljusfestivalen är Idéans 1000-tals lyktor, som Umeås barn har varit med och gjort
Nere vid älven i den råkalla fukten stod två landskapsarkitekter och huttrade tappert vid sina fyra iscensatta årstider C-O-M-B-I-N-E och Ljusarkitekter AB hette dom och verket heter Lugn och ro.
Invigningen av både ljusfestival och tunnel hölls på fredagkväll och arrangerades av Midgårdsskolan och Umeå Scenteknik. Det var jättemycket folk samlade och många elever från skolan som hade jobbat hårt för sitt framträdande. Synd bara att jag och hundatals andra inte såg någonting av deras verk. Det var bara huvuden, ryggar och ljusspel på himlen. Rösterna som iscensatte möten mellan människor kom dock fram och de människor som stod utplacerade på bågenhusens utskjutande tak över affärslokalerna. Jag ville ju vara superstolt över skolan , men nu hörde jag mest besvikna grymtanden från folkhopen -Vi ser ju ingenting!
Strålar, av Hans Albrechtsson, i Rådhusparken är en av mina favoriter
Det här kommer jag att se varje gång jag cyklar hem från stan
Snällhet, ljus, vitaminer...vi tar och lägger till konst och kreativitet, sen är det ba å Lev, inte bara överleva.
Kärlek skulle man ha och så något att skratta åt, här kommer det, skadeglädjens befriande skratt: