Makode Linde och konstens roll



När vi är i Stockholm läser vi att det är en retrospektiv utställning av Makode Lindes verk på Jonas Kleerups showroom vid Kungsträdgården. Eftersom vi följt debatten kring hans tårta, som kulturministern sedan skar i, och därpå uppmanades att avgå så vill vi bilda oss en uppfattning av hans verk. Tårtfilmen som spridits över hela världen finns att se här. Det hela utspelades sig på Moderna Museet i april. 



Filmen som spreds har liknats vid västvärldens utnyttjande av svarta och kopplas också till omskärelse. Det ser helt makabert ut när vita medelklasskvinnor skrattar och skär i den svarta venuskroppens underliv. Makode Linde själv, blackface-sminkad skriker. Afrosvenskarnas riksförbund fördömer konstverket som rasistiskt.
Jag tycker inte att konstverket är rasistiskt, däremot blir sammanhanget och filmen som sprids möjligt att tolka rasistiskt. Kanske är det det som är meningen? Tydligt för oss som ser utställningen, är att Makode Linde vill diskutera relationen mellan svarta och vita, mellan de som inte har, och de som har makt och tolkningsföreträde. Han leker med massproducerade bilder, logotyper, prylar och stereotyper på ett mycket spännande sätt. Roy Andersson skriver med hänvisning till Ezra Pound, i boken Vår tids rädsla för allvar, att konsten har som en av sina viktigaste uppgifter att pröva och ompröva de rådande värdenormerna. Det tycker jag att Linde lyckas med.


Vem ska egentligen räknas som riktig svensk?


En dyr märkessko som västvärldens medelklass kan köpa på bekostnad av u-ländernas billiga arbetskraft. De svarta är placerade längs skon så som de var placerade för att så många som möjligt skulle överleva slavfrakten från Afrika till Amerika.


Tre bilder med namn från tre av de slavskepp som fraktade slavarna, Desire, Hope och Mother of God. Här blandas västvärldens rationella säkerhetstänkade och struktur med "infödingarnas" tecken och symboler.


Precis när vi skulle gå så kom konstnären Makode, själv in och jag fick ta det här fina porträttet på honom


Här uppdaterar han sig hur det ser ut med försäljningen. Han hade precis varit med i en TV-intervju

Detta inlägg var en desperat paus från sjukt, hysteriskt "safe your student" arbete. Elevernas betyg ska snart vara inskrivna, och som vanligt är en del helt omedvetna om att de inte lämnat in allt de ska och när det kommer in ska man läsa med racerfart. Jag har kvar att skriva om Konstfack, Beckmans, Berghs och Forsbergs. Läs Anita B Johanssons blogg så länge, jag tror hon ligger före.


I hörnet av det fina galleriet vid Kungsträdgården står en golvmopp i en hink, har någon glömt att städa undan? När man ser att moppen är av rastaflätat, svart hår ställs tydliga frågor kring normer och makt. Med vad ska vi få rent i våra skitiga hörn? Och vilka är vi och vilka är dom?
#1 - Anonym

Borde läsa elevarbeten men läser din blogg istället. Hysteriskt nu, idag har jag mest kutat runt och diskuterat närvaro - frånvaro, utredning - åtgärd etc etc. Istället för att ägna mig åt det jag borde dvs elevernas studieresultat. Javisst ja det hänger ihop det där. Nåja "sjukt bra" skrivet av dig i alla fall om Makode Linde. Det är ju konst som den han uttrycker som gör jobbet intressant inte att vara skoladministratör.

#2 - Anonym

Helt rätt, det är för mycket administration och för lite tid för filosofiska diskussioner kring konsten och vad eleverna tycker och tänker. Hmmmm blir alltid så nyfiken när det är anonym kommentar. Tack i alla fall för support!

#3 - Paul

OOps glömde visst att tala om att det var ju bara jag, typ.



Paul

#4 - Anita BJ

Så väldigt bra skrivet, klokt och sant, och jag är så avis att du vågade fotografera Makode!