MammaMedia - Hälsokommunikation

Peppar, peppar, ta i trä! Jag är förskonad från sjukdom, för det mesta, men det händer med ojämna mellanrum att jag drabbas av urinvägsinfektion. Det ilar, tränger, värker och är ett jävla elände. Jag har dock tagit del av kommunikation med Västerbottens Läns Landsting som avsändare:

Frisk utan antibiotika! Utropstecken! Jag har dessutom lyssnat på larmrapporter på nyheterna om att det är ett globalt problem med människor som tar antibiotika för snabbt och att man blir immun mot det, vilket kan bli farligt om man råkar ut för något ännu värre. Jag har också i personliga samtal med vänner, som hänvisat till sina vänner och sakkunniga, som påtalat vikten av att rida ut stormen själv. Så här ska hälsokommunikation fungera när den är som bäst.
Det är bara det att det inte gick! Jag har tryckt i mig en hel flaska äppelcidervinäger, massor av tranbärsdryck, oceaner av kamomill- och grönt te. Och som jag har sprungit på toaletten, och varje gång med denna vidriga svidträngning. Aoyyyyyyyl. Efter en dryg veckas kamp går jag nu på en femdagars kur med antibiotika och jag tror mig börja märka en lindring. PUH!

Jag behöver vara frisk och på topp, för imorgon ska jag ha genomgång om hälsokommunikation för JIR-eleverna (Journalistik, Information och Reklam) (måste bara gå och kissa...tänk om det inte hjälper...) (tänk om jag blivit resistent och immun). På torsdag kommer Ywonne Wiklund från landstinget och presenterar själva uppdraget, då får de också sina grupper. Det blir ohyggligt spännande.

Det här budskapet fann jag på toaletten på jourcentralen där jag var i morse för att få min medicin.

Det är intressant och jag förstår precis hur de tänkt. En broschyr som liknar en bok som handlar om segling. Man riktar sig till karlar och den finns på toaletten. För en karl kan det vara lätt att uppsöka vård för en bruten arm, eller ett krånglande knä, men urinläckage och sviktande potens är inget man snackar om hur som helst. Om man ändå är på plats på vårdcentralen kanske man vågar be om informationen.

Mitt i min infektionsperiod var jag och såg filmen Contagious av Steven Soderbergh. Den handlar om en mycket smittsam sjukdom som jämförs med digerdöden. Kate Winslet spelar en smittskyddsläkare som bland annat ansvarar för vilken information som ska kommuniceras för att minska spridning och antal döda. Det är darriga närbilder av händer på kontaktytor där smittan sprids, som får den minst hypokondriska att vilja ta på sig skyddshandskar på väg ut ur biografen. Undrar just om det var filmen som fick mig till läkaren idag? Kanske är det ytterligare ett budskap finansierat av något stort illvilligt, svinkapitalistiskt läkemedelsbolag. Bra film, men många frågor och konflikter lämnades obesvarade, dessutom var jag så himla kissnödig hela tiden.