Den nittonde maj
Per, min man och Klara min yngsta dotter uppvaktar mig på sängen. Per har köpt en skitfin röd klänning. Klara ger mig en lime som ett löfte om något som ska komma senare från barnen.
Iväg till jobb och arbetslagsmöte. Drar iväg en sväng till stan efter jobbet för att uträtta lite ärenden. Parkerar mitt i city där det är dyrt och parkeringsvakterna är på hugget. Men jag har bra koll på tiden. Sedan min tid i Göteborg har jag någon form av parkeringsböterångest. Jag tänker att jag hinner ändå in till Telia för lite hjälp med mobilen. Men som jag har skrivit tidigare så är de ju så väldigt hjälpsamma där...
- Ja, du kan ju se till att uppdatera med hjälp av det här och det där programmet...åså kan vi fixa det här...och vänta bara så ska jag hjälpa dig med det här...
Jag inser att det är väldigt knappt om tid när jag närmar mig parkeringen...
-Det går inte! Det får inte hända, ropar jag på långt håll, desperat. Mannen tittar på mig lite uppgivet och blänger på pennan, som han tydligen har något problem med.
-Du har tur på två sätt, säger han, lite trött.
Delvis så har han skrivit fel registreringsnummer och dels är det något annat tekniskt som jag inte förstår eller hör för jag är så stressad och uppriven.
Sedan tittar han lite vänligt på mig och frågar om jag inte känner igen honom. Jo visst, säger jag men hmmm varifrån...desperat letar jag efter något smart att säga. Vill säga rätt så att han fattar rätt beslut. Kanske är vi jämngamla och har gått på Dragonskolan? Jojomensan, ett år äldre är han och visst gick han på Draggen.
-Så nu kan man säga att jag har givit dig 350 kronor i födelsedagspresent!
En bamsekram fick han ta emot och jag var så stressad så att jag höll på att köra mot enkelriktad på vägen därifrån.
På kvällen springer jag Blodomloppet, tio kilometer. Jag är inte riktigt tränad för det, men tjurar på hela vägen. Hinner inte stretcha för jag måste ner till puben och få en afterrun. Jag kör en snabb dusch. Tvättar inte ansiktet för jag var rätt snyggt sminkad och det tar tid. Cyklar ner till Lottas med stelt, salt men snyggt smink. Blir födelsedagsbjuden på en öl och ett glas vin.
När jag cyklar hem hällregnar det. Luften är full av hägg och björklövsdoft. Jag vaknar mitt i natten och måste gå på toa. Benen känns som betongblock och mitt i nigrörelsen ner mot toaletten fungerar inte musklerna alls. DUNS!
Jag kan knappt gå dagen efter. Men jag är ändå skitnöjd