Nya utsikter - hur svårt kan det va?

 

I början av sommaren bestämde jag mig för att det var dags att skaffa  nya glasögon, dessutom gick mina bågar sönder och blev irreparabla. Lite kul ändå, för då måste jag ju unna mig ett par nya. Jag försökte dock få dem lagade när jag var i Göteborg. Under tiden de misslyckades med lagningen provade jag ett par Lindbergbågar som jag blev förtjust i, SVINDYRA. Som tur var tog jag kort på både båge och streckkod. Väl hemma i Umeå började jag leta nya bågar och hade litegrann glömt dem i Göteborg.

 

Anita, min kollega, har till och med drömt om mig och mina glasögon. Jag var inte nöjd så jag hade målat över både glas och bågar med svart täckande färg!

 

Snacka om beslutsångest och att göra en stor sak, att göra en gigantisk sak, av val av glasögonbågar.

Jag har besökt i stort sett alla optiker i Umeå och provat igenom deras sortiment. Inga bågar skapar den där nya versionen av MIG som jag önskar mig, konstigt! Mot slutet var jag spyless på att se min egen fåniga spegelmin och alla misslyckade versioner av mig. Tålmodiga optikerarbetare har försiktigt försökt övertyga mig om olika bågars perfektion. Men FAN, dom ljuger! Dom vill bara att kvinnan ska bestämma sig nån gång. Så att skaffa nya glasögon hos en optiker där man inte får låna hem bågar är helt omöjligt. Jag lämnade mitt gamla ställe på Synsam och begav mig till Östmans optik som är fria och inte bundna av en kedjas regler och sortiment och där de själva bestämmer att visst ska man få låna hem.

 

Vid mitt tredje besök hos min nya optiker satt jag och velade, himlade med ögonen, rättade till håret, putade med munnen, men NEJ, inte dom heller. Då kom en man ut från sin synundersökning och SKULLE BARA VÄLJA BÅGAR! Han frågade: Vilka är era mest hållbara, starka bågar? Optikerarbetaren plockade fram en båge - Det här är nog vår starkaste och slagtåligaste båge. Mannen provade. Slängde en snabb blick i spegeln och: Dom här blir bra. Jag tar dom!

 

Åh jag ba, hakan ner i spegelbordet av pur fascination, men åhhh, jag kommer aldrig att kunna bestämma mig! Som tur är får jag låna hem och till skolan där kloka kollegor engagerar sig. Men inga bågar passar ändå. Då kommer jag på Lindberg och Göteborg och via fotot så lyckas de beställa hem de bågar jag nu har på näsan. 

 

Hur mycket bättre version av mig själv jag är känns idag som en ickefråga, mest känner jag mig som en hund som har en sån där strut på huvudet, jag måste vrida och vända och tippa på huvudet för att se verkligheten på rätt sätt. Det sägs att det tar tid att vänja sig men ett återbesök lär det nog bli i alla fall. Har svårt att se bra när jag kör bil och inte minst när jag ser tv i soffan. Jag ska  inte måla dem svarta för jag är faktiskt NÖJD.