Älskade Göteborg Filmfestival

Festivalens finaste filmsalong Draken
 
Den 42:a filmfestivalen i Göteborg har precis avslutats. Jag vet inte hur många av dem jag besökt, kanske 20 , men det är verkligen ett unikt tillfälle att, som framsidan av årets katalog beskriver, få möjlighet att ta del av fyrahundra sätt att se på världen. Jonas Holmberg, fesivalens konstnärlige ledare skriver i katalogen att det inte finns något mer klimatsmart sätt att resa till Brasilien, Indonesien eller yttre rymden än via filmkonsten.
 
I år har vi liksom flera år tidigare en dotter att bo hos. Ädsta dottern Sanna bodde i Göteborg i flera år. Sedan flyttade lillasyster Klara också dit och de bodde där samtidigt en tid. Nu är bara Klara kvar. Vi bodde hos henne och pojkvännen Fredrik i deras (hans) lilla etta i Mölndal två nätter. Vi låg i princip skvavfötters och med deras lilla nya katt Nuuska livligt hoppande mellan och på oss. Det gick hur bra som helst förutom den där uppblåsbara extrabädden som mer och mer blev som en hängmatta ju längre natten led.
 
Tre nätter bodde vi på Comfort hotell vid Stenpiren. Vi växlade in COOP-poäng till Nordic Choice-poäng och bodde typ gratis med frukost och allt helt strategiskt rätt mitt i smeten med spårvagn precis utanför.
 
Vi bokade biobiljetterna hemma. Och hur gör man? Fyrahundra filmer på över femton biografer utspridda över hela stan. Jag brukar titta på passande tider och platser. Ska vi tlll Klara på middag passar det bra med en film vid 16-tiden nära fyrans spårvagn. Går man på Chalmers salong på morgonen kan det passa att ta sig ner till Draken på Järntorget vid 12-tiden. Då får det bli de filmer som visas där och då. I år blev det en finsk komedi om ett metalband på finska landsbygden, Heavy trip, My masterpiece spansk/argentinsk film om konstvärlden och en säljande konstkupp, Tuva Novotnys Blind spot som tar upp självmord, en ungersk animerad galen film om konstvärlden, Ruben Brandt Collection, The River,  om fem bröder från Kazakstan och deras liv på landbygden och hur det förändras när en främling dyker upp, en brittisk thriller Out of blue med suveräna Patricia Clarkson, Real love, drabbande franskt familjedrama och avslutningsvis ett kortfilmspaket på Hagabion. En film prioriterade vi bort för att hinna äta lunch med Pers syster Gilla från Skövde. Så blir det också nästan varje år, att någon bokning får skippas.
 
Jag ser Tuva Novotnys Blind spot ensam på Draken då Per träffar kompisar istället
 
Överallt möter man folk som är på väg från den ena biografen till den andra. Vi som är gamla Göteborgare hjälper ofta vilsna cineaster tillrätta. Det är sjukt skön stämning men vi tänker att biopubliken är ganska till åren kommen. Var är den unga publiken? Det är klart att vi har de flesta visningar på dagtid vilket förklarar andelen pensionärer men vi ser ju också film på lördag och söndag. Jag hoppas verkligen att den unga publiken ska strömma till. Vi behöver alla ta del av olika perspektiv. Genom detta filmutbud öppnas världen. Det västeuropeiska och USA-dominerade kulturutbudet behöver en motvikt.
 
Tuva Novotny med delar av sitt crew är med för att efter filmen prata om sin regidebut med ett djupt gripande familjedrama som bland annat vill få oss att bli mer medvetna om hur man kan förerbygga självmord. Hon är samtidigt aktuell med filmatiseringen av Britt-Marie var här, som ju har fått lite ljum kritik
 
 
Många gånger promenerar man längs Haga Nygata, här i ovanlig snöskrud. Den gatan leder fram till Järntorget och Draken när man kommer från centrala stan

 
På biografen Aftonstjärnan ute på Lindholmen träffar jag Christoffer gammal medieelev som snart ska börja arbeta på Röhsska som öppnar om ett par veckor. Han har studerat konstevetenskap och såg precis som vi den ungerska, animerade Ruben Brandts Collection
 
Tre kompdagar kunde jag utnyttja så vi fick fyra och en halv filmdag. Men vi hinner också med släkt och vänner, lite museibesök och ett par favoritrestauranger. Gött. Men gött är också att som denna helg, den första i februari, bara vara hemma, passande insnöad och därmed förlåten att man inte är ute och sportar på skidor eller gör andra nyttigheter. Jag sitter vid datorn iklädd mid ullunderställ och hoppas genom det blir såpass svettig att det utan andra fysiska ansträngningar ändå känns okej att ta sig ner till bastun i eftermiddag.