Februari och längtans blåa blomma
Inga blåa tulpaner här men de rosa, lila och vita förgyller min februarimorgon
Göteborgsresan är avklarad. Vi är hemma. Vardagen har tagit vid och allt som var sen blir plötsligt NU. Allt som skulle göras efter Göteborg i februari måste tas tag i, åtgärdas, och få gjort. Så är det; man längtar och ser fram emot, och det förgyller vardagen, så helt plötsligt är det över, avklarat och man måste kanske försöka hitta något nytt att se fram emot.
Göteborg Filmfestival uppfyllde i alla fall mina förväntningar även om man hade velat se ännu fler filmer och det hade ju varit kanon att hinna med att se Amanda Kernells Sameblod som vann Dragon Award Best Nordic Film, pris som bästa nordiska filmen vid festivalen. Grattis, grattis. ser fram emot att se den när den kommer till en biograf nära mig, för den gick inte de dagar jag var på festivalen.
Det är ett digert arbete att ta sig igenom katalogen för att välja ut vilka filmer man ska se, när och i vilken lokal, det visas festivalfilm på säkert tio olika lokaler utspridda över Göteborg, så det gäller att ha tid att ta sig från den ena visningen till nästa och ha koll på spårvagnarna
Filmer från Frankrike, Finland, Polen, Colombia, USA, Danmark och Bosnien tog vi del av.
Och jag träffade kollegan Ditte och vi var ute och åt tillsammans med dottern Klara som vi också bodde hos
Vi lyckades ta oss in i huset vi en gång bodde i på Godhemsgatan 10 i Majorna, där det nu är en kattspång in till det stora fina köket vi hade där. Nostalgi.
Fest och trevligt umgänge med Klara och pojkvännen Kristian
Så nu är det dags att ta tag i livet här och nu. Njuta av vardagen och spinna planer för framtida saker att se fram emot. Ett sportlov lyser där borta, vecka tio som en lockande blå pärlhyacint.