Om kåthet och skam och vilka som brukar få skämmas

Helsidesannonsen i Dagens Nyheter som fick mig att köpa biljetter 
 
"Donna Juanita, syster till Don Juan var en senorita som var lika pilsk som han." Så lyder Hasse Alfredsson och Tage Danielssons text från föreställningen Spader Madam. De lyfter fram en parallell släkting till den omsusade häradsbeteckaren. Precis som Virginia Wolf i Ett eget rum lyfter fram en eventuell syster till Shakespeare, som kanske skulle ha velat och kanske skulle ha kunnat skriva lika bra om möjligheterna fanns. Det är inom två helt olika fält men likheterna finns.
 
Föreställningen med Gina Darawi baserad på 28 sånger av Hasse och Tage, såg mina döttrar och jag när vi var i Stockholm. För mig som är uppvuxen med Hasse och Tage och i princip grundar min politiska identitet i innehållet, kärleken och solidariteten i deras verk, så var det fantasktiskt. Men döttrarna uppskattade det också för det var en fantastisk show, med underbar sång, dans och framförallt underbara texter.
 
Donna Juanita reser världen runt och förför i stort sett alla män hon träffar på. Det börjar med brevbäraren och sen är det ingen hejd och inga hinder, katolska präster och äkta makar, inga problem. Hon gör det med lust och helt utan skam.  Juanitas bror dokumenterar sin systers alla erövringar och ger i ett senare skede ut det som sina erfarenheter, fast med kvinnor,i form av en biografi som snart ska lanseras. I samband med lanseringen ska han intervjuas i tv, men det blir inte som han har tänkt sig. 
 
Textraden här ovan inleder också Katarina Wennstams bok Flickan och skammen, som med färska exempel, hänvisning till forskning och egna intervjuer på ett skrämmande sätt visar på det sorgliga i hur kvinnors sexualitet fortfarande skambeläggs. Det blir tydligt hur föreställningen Donna Juanita verkar som en befriande utopi. Publiken skrattade och applåderade konstant men ibland med en viss tvekan och kanske man förväntar sig en skam eller en ånger, men det slipper vi, och det är så befriande.
 
Jag tänker också att det är denna syn på kvinnors sexualitet som är bakgrunden till det starka och på vissa platser växande abortmotståndet. Historiskt förstår jag absolut att man som förälder varit tvungen att förmana och varna, då preventivmedel inte fanns och heller inget socialt skyddsnät. Men idag borde det vara mer viktigt med upplysning, diskussioner, jämnsställdhet och ömsesidighet. Och en förutsättning för bra sex är väl just att båda två är kåta, lystna på att ha sex med just varandra.
Abortförbud räddar inte liv i den utsträckning motståndarna tror, snarare tvärtom. Fler dör i illegala aborter och fostren är i regel äldre.
 
Föreställningen spelas till den 22 december. Du som är i Stockholm, ta chansen. Boken av Katarina Wennstam, 2016 finns utgiven på Bonniers förlag men har inte kommit ut på pocket än. Jag har såklart lånat min på Midgårdsskolans bibliotek.
 
Juanita den yngre spelas av Gina Dirawi och den äldre (som fortfarande minsann var aktiv, hon förför hemtjänstpersonalen) av Claire Wikholm
 
 
Lämna kommentar publicerat i Böcker, Feminism;
Taggar: #donnajuanita, #flickanochskammen, #hasseochtage, #katarinawennstam, #kulturhusetstadsteatern, #midgårdsskolansbibliotek