Intervention mot vattenpiperökning

beställare av kampanj mot vattenpiperökning Ywonne Wiklund, Maria Nilsson,
Johanna Nordström och Rathi Ramji
 
Min grupp i Journalistik, reklam och information (ja, nästan alla mina kursen har så där långa namn) har nu fått i uppdrag att ta fram kampanjidéer för att minska bruket och intresset för vattenpiperökning. Nästa fredag ska de redovisa. Jag har jobbat mycket med Maria och Ywonne och jag tror att det delvis var det arbetet som fick mig att definitivt sluta feströka för en herrans massa år sedan, kanske 21 år. Jag hade nog slutat ändå förr eller senare ändå, men deras expertis och  engagemang påskyndade helt klart beslutet. Förutom att jag själv mådde dåligt av att röka, särskilt dagen efter, så fick jag upp ögonen för de globala miljöaspekterna, hälsorisker för dem som arbetar med tobak, ofta barn, och dessutom tobaksbolagens utstuderade metoder för att få nya rökare. Exempelvis ett citat taget från något hemligt dokument från någon megastor tobaksbolagsdirektör, typ: "Vi röker inte själva skiten, det överlämnar vi åt obildade, kvinnor, barn och befolkningen i fattiga länder." Eller cynismen när Marlboromannen dog, ja, av lungcancer, så kom bolaget bakom Camel fram till att en tecknad figur, Joe Camel, och så småningom en kvinnlig dito, skulle vara mycket smartare ambassadörer för deras märke. Hittills har ingen seriefigur dött av lungcancer. Och nej, tecknat var inte alls för att locka ungdomar, det var bara för att locka de som redan rökte att byta märke till Camel.
 
Att jobba mot vattenpiperökning verkar oerhört svårt, en verklig utmaning eftersom det inte är något man själv ser när det sker. Det är säkert oftast hemma hos någon som flyttat hemifrån, i någons källare, garage, sommarstuga eller utomhus. Jag har heller inte sett någon skandalös marknadsföring som man kan avslöja och slå emot. En sak som jag tror fascinerar är den ritualliknande situationen, det är som att sitta vid en lägereld och i tur och ordning dela pipa, tillsammans, på lika villkor. Ljudet, röken, lukten...kanske att det känns lite förbjudet, det är svårt att komma åt men jag tro en del av magin finns där. Vi i Sverige är bland de mest individuella och sekulära invånarna i världen och kanske finns det ett utråldrigt, nedärvt behov av gemensamma ritualer som får utlopp i vattenpipessesionerna. Tobaken är lika farlig, dessutom röker man längre tid, men antagligen inte oftare. Nästa fredag ska eleverna i alla fall presentera sina idéer och teorier för beställarna som ni ser på bilden.
 
 
Ywonne visar exempel på kampanjer våra elever gjort tidigare mot tobak
 
 
 
#1 - - Ywonne:

Alltid lika roligt, spännande och fascinerande att arbeta tillsammans med dig Cissi och dina elever. Och vilka fantastiska kampanjer ni/vu åstadkommit tillsammans genom åren. Detta med en intervention, alltså kampanj och förebyggande insats mot vattenpiperökning är verkligen en utmaning och jag ser verkligen fram mot nästa fredag när vi ska få ta del av dina duktiga elevers idéer.

Svar: Tack! Jag ser också fram emot det men är också alltid lite pirrig!
MammaMedia