Hellre pattarna i taket än i kläm
Liljekullar, meloner, svalor som häckar, mjölkbarer, hundvalpar...jag försöker desperat komma på andra uttryck för mina bröst, varav det ena just nu ligger fastklämt i en mammografiröntgen som fortsätter att pressa på...brmmmwfsdrrrr...och trots att det bröst jag INTE vågar titta på är tunnare än den tunnaste pannkakan som någonsin legat och fräst i svärmors stekpanna, så fortsätter apparaten att pressa. -Herregud, vill jag skrika, men gör det inte, -tänk om automatiken inte fungerar? För visst går det väl på någon sorts automatik? Det kan väl inte fortsätta pressa tills det blir en minusyta, och bröstet bara "POFF" spricker! Det kan väl inte vara så att kvinnan bakom strålskyddsväggen är den som trycker på stopp, när hon tror att det ska stoppas? Hon kan ju missa, få en stroke eller nåt. Jag vill fråga, jag är ju så talträngd i vanliga fall, men jag gör det inte, jag sväljer och svettas apsvett. Tänk om brandlarmet går när min högra, jäkla patte ligger platt och förnedrad i detta rosadesignade våffeljärn!
Svettig och ångestfylld lyfter jag ändå stoiskt blicken, jag vågar INTE titta ner...på "det", jag gjorde det en gång och det tog tid att bli sig själv igen. Mitt högra bröst är dessutom så himla knöligt, jag har fått det genomsökt ett flertal gånger och blivit lite lugnad med att det är mjölkkörtlar och inte behöver vara nåt farligt. men det är ju såklart en del av paniken vid en mammografi, att man faktiskt ska få besked med posten, att det framkommit cellförändringar och knölar som kan misstänkas vara cancer. PUH! Det är många som drabbas och naturligtvis är det en förmån att få undersökas, för att det ska upptäckas i tid om det är något.
När jag cyklar tillbaka till jobbet efter undersökningen och tänker på det där med automatiken, om den inte skulle fungera, och bara fortsätta, så släpper jag bägge händerna från styret och korsar armarna över brösten. Jag som inte längre kan cykla utan händer på styret! HAH! Jag låtsas stirra döden i vitögat! tills jag nästan cyklar över ett par tonårskillar, och greppar både styre och fattning.
Nästa kväll njuter jag av Bianca och Tiffany Kronlöfs cabaret Slå pattarna i taket på Vävenscenen, som är fullsatt, två kvällar i rad. En galet befriande show som lyfter fram kroppslig vånda och hyllar kroppen och feminismen och jämställdheten.