Hopp nergrävt i jorden

 

 

Jag har skavsår och blåsor i händerna men hyser trots det, goda drömmar om framtiden. I söndags köpte jag lökar för över 500 kronor och grävde som besatt ner dem på olika ställen på vår lilla radhustomt. Egentligen gillar jag inte det gigantiska Plantagen, jag är lite misstänksam, men har inte tagit reda på varför, det känns som en gigantisk kedja med sina elefantiasissjukt stora glastempel och jag tänker att det drivs av någon multinationell kedja som helst vill slå ut alla lokala leverantörer (oooops, nu kom Sanna, en elev, och kom på mig med att blogga PÅ ARBETSTID!!!, hon ville bara fråga om morgondagens lektioner och jag ba: -Måste ta en kreativ paus och hålla igång tecknandet och skrivandet...ehh ursäkta, borde kanske skriva något mer mediekommunikativt och intellektuellt...åtmistone när man blir påkommen...).

 

Någon som vet nåt om Plantagen? Hur som helst så var jag först på COOP (som jag vet i alla fall planterar en del träd i VI-skogen) men där fann jag inte så mycket som  en krokuslök, så jag cyklade vidare till det stora växtkomplexet i glas och stålrör och hittade där flera skepp med tulpanlökar i alla tänkbara färger och former och med underbara erbjudanden om man blev medlem, vilket jag såklart blev ( och tanken på etisk och rättvis handel fick lämnas därhän).

 

Rabatterna blev rensade och nu ligger där nergrävda säkert minst 100 lökar och väntar på våren. Det känns råmysigt och hoppfullt. Bland alla lökar på Plantagen pratade jag med en kvinna om just detta, att det ger en hopp om en ny vår. Hon berättade att hon hade en bekant som var 94 år som precis hade planterat sina vårlökar. Det tycker jag låter underbart.

 

Nu kan snön komma så vi får åka skidor! Äsch, inte riktigt än. Nu ska jag återgå till arbetet.