Moderaternas skolpolitik jagar ut mig i skogen

 

Jag vill egentligen skriva ett svavelosande inlägg om moderaternas skolpolitiske talesman Tomas Tobés utspel om att dra ner antalet utbildningsplatser på de estetiska programmen på gymnasieskolan. Jag vill samla argument och diskutera smart och välartikulerat, söka källor, fakta och statistik. Moderaterna som hyllar individens fria val vill styra gymnasieelevernas val utifrån en oviss arbetsmarknad och gammal statistik. Dessutom diskuterar partiet att öka kraven på konstnärlig förmåga för dem som söker, det utifrån att de som går estetiska program självklart ska arbeta som konstnärer eller artister. Det innebär att de som redan kan och har fått tillgång till estetiken ska bli bättre, som en konstnärlig elit. Bortglömda blir alla dem som inte har det med sig hemifrån, de som kanske blir den riktigt lönsamma exporten för Sverige efter några år. Jag tänker också att begreppet "livslångt lärande" borde ha nått moderaternas korridorer. Jag tänker att man idag inte på samma sätt som för tjugo trettio år sedan utbildade sig för ett yrke som man har hela livet tills man får guldklocka. Om man följer sin lust till de estetiska ämnena under gymnasieåren så kanske man blir mer benägen till vidare studier senare.

Gymnasieåren är en oerhört viktig del i en människas liv. Genom att utrycka sig genom konst, teater, foto, musik, film och dans lär man sig mer om sig själv, sin omvärld och relationen till den. Genom de estetiska ämnena får man också tillgång till den klassiska bildningen som jag trodde moderaterna höll högt. Konsten tar vid där naturvetenskapen slutar, den hjälper oss att diskutera livets mening, vänskap, kärlek, svek och död. Om det finns en längtan efter detta hos dagens ungdomar så är jag glad. Efter sina år på estetiska programmet kanske de blir just något inom dess inriktningar men de kan likaväl bli poliser, jurister eller kanske politiker. Och jag vill gärna möta fler sådana som jobbat med dramaövningar, som kan analysera medier, som vet hur man uttrycker känslor i färg och form, som vet hur man tar emot en fallande kropp i en dans och som har prövat på att uttrycka sig med sång och musik. Nåväl, detta vill jag skriva om, skrika om, sjunga omkväden om, men jag blir så trött, så trött.

Jag söker mig till blåbärsskogen, till Bäcksjön och kanske till sommarens sista bad. Naturen läker och helar och kanske kan jag skriva något bara ur hjärtat, utan källor, länkar och genomtänkta argument. En uppmaning till alla ungdomar: Sök estetiska programmet om ni har lust, och alla ni som redan går där; Lita på er känsla och skit i moderaternas skolpolitik…eller förresten…engagera er och skriv smart och välartikulerat, sök källor, fakta och statistik, skriv insändare. KRAM från MammaMedia, lärare på estetiska programmet.

Efter skogspromenaden kastar vi av oss kläderna på en berghäll och halkar ner i den ljuvliga sjön.

Efter det smakar det gott med kaffe och macka med fötterna kvar vid strandkanten.