Kreativitet lindrar smärtan - Om gymnasievalet
Det gör ont. Det gör ont som bara den att växa. Det gör ont både fysiskt och psykiskt. Kroppsdelar som växer eller som INTE gör det. En pormask som utvecklas till en finne kan vara grymt smärtsam fysiskt, ja, men psykiskt snudd på outhärdlig. Och då pratar vi pormask och finne.
Att växa i tonåren handlar väldigt mycket om att behöva börja göra medvetna val. Det är också svårt och smärtsamt. Man tvingas ofta välja bort något.
Vi har ett enormt mediebrus runtomkring oss idag. När jag föddes 1959 fanns bara en TV-kanal och man såg på TV bara på kvällarna. Alla såg samma program. För att se reklamfilm måste man ta sig till biografen innan filmen började. Film var bara tillgängligt på bio samt på fredag- eller lördagkväll på TV.
Kalle Anka och hans vänner på julafton var hur häftigt som helst. Och jag kommer ihåg en återkommande julfest jag var med på som liten. Där visade man tecknad film med projektor. Det var magiskt. Massor av godispåsprasslande ungar, strumbyxben, ett hårt parkettgolv att sitta på och surret från projektorn.
Här är jag kalasfin och öppnar paket, inte på julfest. Det är mitt sjuårskalas.
Nu omges vi överallt och dygnet runt av rörliga bilder samt tryckt och digitaliserad reklam. Snart är det svårt att finna en plats som inte är köpt av något företag som arena för deras marknadsföring. De har ofta ett budskap om at deras produkt eller tjänst är lösningen på vår fysiska och psykiska smärta.
Reklamen vill få det till att våra viktigaste val här i livet är om vi ska dricka Pepsi eller Coca-Cola, bära Acne eller Filippa K-jeans eller använda Pepsodent eller Colgate. Konsumtionssamhället kräver att vi ska välja och skapa vår identitet genom de medier vi konsumerar.
Genom de TV-serier vi ser vill företagen som köper reklamplats köpa våra själar, eller åtminstone vår lojalitet till varumärket. Mest pengar satsar företagen på att nå ungdomar eftersom de är lättast att påverka. De styr dessutom ofta familjens inköp till stora delar.
Gör motstånd, gör motkultur, var kreativ. Jag tror att det bästa sättet att lindra växandets smärta är att vara kreativ och skapa själv. Gör gen musik, egna bilder, skriv dikter, dansa, laga mat, spela teater. Använd din kropp till mer än bara konsumtion.
Ett val som är mycket svårare idag än det var för mig är valet till gymnasiet. Trots den nya gymnasiereformen så finns det många svåra val. Vad har man bäst nytta av i framtiden. Mamma tycker si och pappa tycker så. Studievägledaren något helt annat, om man ens har fått prata med någon. Kommer ni ihåg Gammelmor Pilrot? När Pocahontas hade problem med vägval så svarade Gammelmor Pilrot.
-Lyssna till ditt inre.
Här är jag i årskurs 9.
Att följa sitt hjärta och att försöka hitta sin kärna är nog det rätta inför gymnasievalet. Det som man har mest lust för är det som ger den största drivkraften. Men våga också tänka tanken på drömyrken och hur du tar dig dit.
Jag arbetar som medielärare på Midgårdsskolan och trivs väldigt bra med det. Vi jobbar hela tiden med att skapa egna bilder och uttryck samt att analysera och förstå medievärlden som finns omkring oss. Oavsett vad du kommer att jobba med i framtiden så behöver du förstå hur medierna påverkar och hur du själv kan påverka. Dessutom är det roligt och spännande att göra egna medieproduktioner.
Men Midgård är så mycket mer. Att vara omgiven av all kreativitet och skaparglädje som finns är oerhört stimulerande. Skaparvånda finns det såklart gott om. Men det är väl en smärta som hör till växande och utveckling. Man mår gott av att utmana sig, kliva fram och våga, åtminstióne efteråt.
Så lyssna till ditt inre, fundera på vad du trivs bäst med, vem du är och vem du vill vara. Kombinera detta med studieplaner och programbeskrivningar. Om du vill, är du välkommen att lindra växandets smärta med kreativitet på Midgårdsskolan, och få en bra utbildning på köpet.
Så här såg jag ut efter ett par år på Dragonskolans Samhällsprogram med estetisk inriktning. Detta är kanske 1977. Murarskjorta, hemflätade band i flätorna, näbbstövlar och runda glasögon.
Denna bild kommer från sommaren mellan tvåan och trean då vi åkte på festival till Åbo i Finland. Ruisrock hette den. Vi lyssnade på Thin Lizzy bland andra. Folk söp och rökte hasch, det gjorde INTE vi. Mina kompisar och jag badade däremot topless och DÅ kom polisen och skulle ta OSS. Inte dom som slogs och drogade. Men bilden är främst med för att vi är klädda precis så som mediernas bilder förmedlade att våra favoritband, artister och andra förebilder klädde sig.
PS! Detta är en till vissa delar omarbetad krönika som tidigare publicerats i Midgårdsskolans tidning Mindyard från 2007. MammaMedia