Det hänger på håret
Tänk om du var från en annan planet, kanske Mars, och skulle förbereda dig för ett besök på jorden. Din förhandsinformation om männsiskorna skulle baseras på TV- och tidskriftsreklam. Den bild man får då är att det allra viktigaste för jordens kvinnliga varelser måste vara att ha långt glänsande hår, på huvudet och megaturbolånga svarta, svepande ögonfransar. Risken finns att man skulle tro att det var grunden för själva existensen. Alla vetenskapliga tabeller och siffror och forskningsinstitut används för att övertyga om vikten av detta och om de aktuella produkternas förträfflighet. Hår på kroppen för övrigt skall putsas, rakas, brännas, ja vi kommer nog att se fler kreativa metoder för denna generande utväxt.
Jag såg för länge sedan en otroligt intressant dokumentär om hur man gjorde reklam för hårvårdsprodukter i Iran eller Irak ( borde såklart veta vilket land...). Grejen var att man inte fick publicera bilder på kvinnors hår! Detta gjorde att man var tvungen att ta till alla möjliga symboler och metaforer. Det var vindar som smekte trädgrenar, vätskor som vattnade åkrar och stela tyger som blev böljande och följsamma. Ibland är begränsningar kreativitetens motor.
Nåväl, detta som inledning till dagens personliga blottande. Jag vill naturligtvis stå över skönhetshets och ytlighetens hyllande. Det är ju insidan, personligheten, vad man gör, om man är snäll och så som räknas...
Fast det där med håret är känsligt. Jag är lite av en trogen kund på min salong. Där är de väldigt medvetna om hur känsligt det är med hår. De har också utvecklat en metod för att invagga kunden i trygghet.
En person klipper och jobbar med dig. Den personen utbrister mellan varven -Det här blir superbra! Det här kommer att bli kanon! Sen tror jag att de har kommit överens om att de andra ska liksom gå förbi och låtsas upptäcka hur snygg just du blir, varpå de också kommer med låtsat spontana hyllningar. Så känner man sig trygg och snygg och betalar glatt och det rasslar till i börsen för att det hänger med lite mousse och kräm och stuff.
Så kommer man hem och ser att man är fulare och fattigare. Detta hände mig i torsdags. Jag vågade inte gå tillbaka, men jag skrev ett mail som löd ungefär så här: Tack för senast det var skönt och bra. MEN inte luggen. Jag kom dit med en cool, kaxig, rak lugg, men för lång. Jag kom därifrån med en tunn, urflikad,rund och tanttöntig lugg, men lagom lång. Jag kommer förbi till veckan för analys, alternativt att ni ger mig tips på en bra terapeut...för det hänger kanske inte på håret.
Jag har inte fått något svar...Mmmmmmm