Guldkant i ekorrhjulet

 
Jag heter Cecillia
Jag har roligt
Jag har en ny gul kofta
Jag har roliga elever
Jag kan laga mat improviserat
Jag kan njuta av livet
Jag kan åka slalom
Jag har uppfostrat tre barn (gjort så gott jag kan)
Jag har varit gift i över trettio år
Jag har aldrig dykt med dykarutrustning
Jag har aldrig hoppat fallskärm
Jag har aldrig brutit något ben
Jag vill leva
 
Ingela Wall med mina EM treor
 
Jag har börjat jobba efter det långa, sköna jullovet. I och med det har jag också introducerat kursen Konstarterna och samhället för medietreorna. I torsdags var vi på en workshop på Västerbottens museum utifrån de fina fotoutställningarna där med tidigare lite osynliga kvinnliga fotografer vars negativ kopierats upp. Fotograf var ett yrke som många kvinnor hade men deras arbeten har sällan lyfts fram i fotohistorien. Eleverna fick en presentation av utställningen sedan fick var och en ta en selfie och därefter skriva ner: 1. Jag heter..... 2. Jag har... 3. Jag kan... 4. Jag har, som i saker man har gjort eller fått...5. Jag har aldrig...
6. Jag vill...
 
Sedan fick var och en gå fram till en mikrofon och läsa valda stycken av det man skrivit. Det blev magisk poesi, helt jäkla underbart- att höra alla, en del nervösa men utmanande och modiga, en del med skratt, en del ytligt och enkelt, en del djupt och allvarligt i en salig blandning. Mentorshjärtat slog extravolter.
 
Därefter fick de härja loss bland utklädningskläder och rekvisita och iscensätta alternativa självbilder, fotografera och presentera.
 
Tack Ingela och tack Västerbottens museum för denna guldkant på en hysteriskt fullpackad arbetsvecka för övrigt.
 
Jenny och Irma
 
Elias plockar fram en skrämmande variant av sig själv eller kan det vara början till en filmidé?