Piso Livadi på Paros, Kykladerna

 

I fredags lämnade vi Andros och åkte till Paros, en ö vi tidigare bara stannat till på för att byta båt från Naxos till Antiparos. Det gjorde Per och jag redan för 40 år sedan, på vår första båtluff. Sedan har vi varit där med tjejgänget och kompani i samband med femtio- och sextioårsfirande. Nu när vi anlände blev Per lite konfunderad, han tänkte att han bokat boende i hamnbyn Parikia men såg att det var en helt annan del av ön. Vad tänkte vi på, diskuterade vi? Var ska vi hamna? Vi hittade en buss som skulle gå dit och hamnade på ett fantastiskt ställe. Värden Nina Vrohaki tog emot med öppna armar och visade oss till ett rum med magnifik utsikt över Naxoskanalen. Vi installerade oss och begav oss ner till hamnen för middag på en av flera mysiga restauranger vid stranden. Efter maten tog viken promenad söderut för att inspektera kusten och stränderna. Vi accepterade att det skulle bli en tidig kväll, lite tråkigt kanske båda tänkte men det sa vi inte. Så hörde vi musik från strandbaren, det lät som grymt bra grekisk bouzouki med vacker sång. Vi gick dit och blev helt fängslade av musiken, publiken och stämningen. Vi beställde ouzo och blev kvar i två timmar. Publiken sjöng med i många av sångerna, det kom en annan musiker som hälsades välkommen med kindpussar och fick ta över mick och bouzouki i några låtar. Ja, det blev en sagolik kväll.