Gräv där du står- försök förändra det du kan

 

Ute på piren som gråvdes ut någon gång på 70-talet,den har numera rasat betänkligt, hetsade vår pappa Gunnar oss att dyka i från de högsta stenarna. Mamma som i och för sig alltid varit en friskusbadare höll sig för skratt eftersom det är mycket stenigt på botten och råkade man dyka i själva vågdalen istället för enligt instruktion i själva vågen så kunde det bli nära bottenskrap. Det är vårt närmsta badställe men det har blivit mer och mer stenigt så för dem som inte vågar eller kan balansera ut på stenarna och gå i från piren har det blivit svårt att gå i från stranden eftersom det är mycket, mycket stenigt och svårt och vingligt och fotont att gå i. Det har gjort att vi ofta, med små barn eller vänner som har svårt att gå och balansera på stenar, behövt gå till nån av de sandstränder som är på ett lite längre promenadavstånd för att bada. 

 

Vi är några grannar som ganska länge har pratat om att få gräva ut för att bli av med det tilltagande stenskravlet medan andra har varit helt emot. Men hur det nu var tog jag på mig att kontakta Norrmjöle bys samfällighetsförening, det är de som fattar beslut om stranden. De hade kontaktats i samma ärende för cirka tio år sedan men då nekat. I år fick vi OKEJ, men måste också få tillstånd av Umeå kommuns Hälso och miljöskydd. Jag kontaktade dom och fick reda på att jag måste fylla i en ansökan med kartor, fastighetsbeteckningar och massa annat, jobbigt byråkratiskt. Dessutom medförde det en kostnad på 2226 kronor för handläggningen. Jag höll på att backa där. Och hur mycket skulle det faktiskt kosta med sjäva grävningen? 

 

Nåväl, jag fyllde i ansökan efter god hjälp av en person på kommunen. Puh, tänkte att nu har jag i alla fall försökt och glömde nästan bort det hela i betygs och terminsslutstider. Men så fick jag ett mail med ett positivt svar. Grävning tillåts om vissa försiktighetsåtgärder vidtogs. Bäste grannen tillika ordförande i vägföreningen kontaktade en grävare från byn som kom förra tidagen och gjorde jobbet på tre timmar. Jag fasade för vad det skulle kosta för i det läget tror jag att vi var sex sju som lovat att vi ville vara med och dela på notan. Några var helt emot utifrån att resultatet skulle bli så kortvarigt eftersom väder, vind och framför allt isen gör så att stenarna flyttas. Några ytterligare som varit positiva hade blivit tveksamma. Men det var så himla roligt- när de såg resultatet så tog de kontakt och ville vara med och dela på kostnaden som landade på totalt 7000 kronor inklusive handläggningskostnaden ( ja, 226 kronor extra betalar jag själv, vi tillhör ju dem som badar mest). Så nu när fakturan kommer ska varje "hushåll" swisha mig typ 580 kronor. Det var en sån himla lättnad och glädje. Så mycket sten försvann och det blev så mycket lättare att ta sig ut och i vattnet från stranden. Piren är lite obekant med massa nya vingliga stenar på så vi får finna nya vägar ut.

 

Jag angav som skäl för åtgärden att det handlar om att tillgängliggöra badandet för både barn och äldre eller de som av andra skäl har svårt att balansera på stora stenar. Jag menade också att badkulturen är en viktig del av samhället och värd att vårdas. En annan entusiastisk granne la in en flaska champange i kylen och vi hade en spontan strandinvigningsskål i eftermiddagssolen.