Wow, vad jag har blivit firad

 
 
Ett grattiskort gjort av Anita Blomqvist som framställer mig som en gudinna! Kan man önska sig något mer? Så himla kul! Det följde också med ett halsband, ett litet olivträd och en flaska champagne. 
 
Detta är en bråkdel av allt fint jag varit med om och fått av man, barn med respektive, vänner och kollegor. Jag är så tacksam!
 
Jag är 60 år. Jag lever. Jag är alltid hungrig men har tillgång till mat. Jag sitter inte i en guppande båt på ett blåsigt Medelhav. Jag är inte heller en italiensk fiskare som inte vågar hjälpa de nödsatta för att jag i så fall straffas för det. Jag har ett jobb. Jag har en man. Jag har det så bra. Jag vill leva. Jag vill vara frisk. 
 
Jag är rädd för de hemska högervindarna, de konservativa strömningarna och hoten mot kvinnors självbestämmande. Jag är rädd för dem som förnekar forskning och vikten av fri, oberoende journalistik. Jag är rädd för dem som vill låta religion vara statsstyrande. jag är rädd för dem som vill förbjuda människor att ha och utöva sin religion.
 
Jag är rädd för dem som inte kan förlåta. Jag är rädd för döden. Min egen och mina nära och käras. Jag är rädd för att bli gammal men jag vill leva länge. Jag är rädd för cancer.
 
Jag njuter av livet, av fest och vänner, av mat och vin och bad och grönska. 
 
Jag är 60 år. Jag är tacksam. Jag lever. Tack alla!!!
 
Wow, vad hon har jobbat kära Anita...men var är grabbarna? Jag väntar väl kanske på att de ska komma och hämta mig...eller inte. Jag har det bra ändå.