Kusin Catharina och det imponerande halmhuset

 

Jag har bara två kusiner i livet; Catharina, pappas syster Karins enda dotter och kusin Lars Michael, pappas bror Per-Olovs ende son. På mammas sida hade jag kusin Thomas, mammas bror Per-Åkes ende son, men han dog för många år sedan. Kusin Catharina har länge inbjudit, sugen på släkt, men vi har haft fullt upp med annat. Så träffades Catharina och jag för ett par år sedan, ett par timmar på Hotell Aveny, när hon var på jobbresa. Det var fullständigt skrattretande hur lika vi var varandra. Vi klickade direkt och häpnade över samhörighet och kopplingar. Jobbar med ungdomar, konst och kultur, mat och vin, ja, ibland för mycket av det goda, långa kroppar på kvinnor som tar plats. Detta tände en längtan efter fortsättning så när vi nu skulle till Linköping och Lars Winnerbäck (inte winterdäck som autokorrekt gjorde om det till i sociala medier) så passade Västervik perfekt i turisttrippen.

 

När vi närmade oss Vångsunda blev vägen smalare och kurvigare och skogen tätare innan vi kom ut på gläntan där Brewitz stora gård låg och där Catharina tog emot framför det praktfulla halmhuset med alla dess tillbyggnader. Så sjukt imponerande, ett enormt arbete nerlagt. Själva halmhuset som är bostadshus med sovrum, stort kök och allrum, skafferier, gästrum mm. Allt gjort av återbrukat material till största delen från den nermonterade stora ladan som stod på en plats en mil bort och som plockades ner på tre veckor och fraktades till gården. Ett garage med verkstad, ett orangerie med bastu, ja, jag kanske blandar ihop alla byggnader och dess funktioner, en loge eller ett utställningshus med tillhörande verkstad, där gäster kan ställa ut konst, en utställning om halmhusprojektet finns på plats och där kan också dukas upp till stort kalas. Det finns ett hönshus och en gäststuga, där vi fick husera. Gäststugan finns också med på Airbnb där de har mycket höga betyg. Där bor man litet men bekvämt med tillgång till utedass och utedusch, fint värdskap, närhet till natur och kultur.

 

Vi var gäster hos paret Brewitz två dagar och blev guidade i såväl deras projekt som omgivningen och hela Västervik. Mest fascinerande var dock att gå omkring och se all kärlek och kreativitet i inredning och miljö. Vart man än valde att vila blicken dök det upp små busigheter och utsmyckningar. Mängder av odlingar rymdes också på den stora gårdsytan. De är självförsörjande med alla möjliga nyttigheter och har där för rymliga förråd för potatis, grönsaker, sylt, saft, marmelader och inläggningar. Såklart också en jordkällare.

 

Trots alla våra likheter kan jag inte jämföra mig med Catharina när det gäller kraft och uthållighet. Det har tagit flera, flera år av ihärdigt arbete för både Lennart och Catharina för att förverkliga denna dröm. Och som sagt, läs mer på hemsidan. Själv är jag trött och utmattad av att ha tagit isär och putsat två av stugans fönster. Ja, jag har också rensat lite ogräs och kalkat av kaffebryggaren. Nu sitter jag och tänker efter lite...har jag inte gjort något mer...Jo, jag har varit på loppis och köpt ett litet bord och ställt i ordning på dass så att man kan tvätta händerna där direkt istället för att gå till badrum eller bastustugan. Jag ska kanske dokumentera vår stuga i kommande inlägg. Det mesta här har ju funnits i årtionden och kräver mest underhåll men det är ju klart att vi sommartid också lever i en liten stugby. Men nu kommer en bildkavalkad från Halmhuset i Vångsunda.