Igång igen med nya ettor

Så var vi där igen - ett nytt gäng i Umedalens fina skulpturpark
 
Höstterminen 2020 har rullat igång relativt opåverkad av coronaläget. Ja, vi har handsprit i alla klassrum och vid entréerna, vi uppmanas vara hemma vid minsta symptom och vi undviker större samlingar. Tvåor och treor får ha distansundervisning i teoretiska ämnen varannan vecka, omlott, eftersom vi inte ska ha högre närvaro än 70%. I de praktiskestetiska ämnena får de vara här hela tiden. Det är skönt. Vi får dessutom inte ta med eleverna på Norrlandsoperans föreställning Macbeth eftersom den skjuts på fram till nästa höst. 
Skulpturparken däremot passar perfekt, utomhus med frisk luft och hmmmm, ja jag ser bilden, lagom avstånd mellan eleverna.
 
Jag är nu mentor för 30 nya elever på Estetik och media. Jag har verkligen försökt ladda dem med vikten av att vara snäll, jobba med respekt och att lyssna på alla och att bjuda in alla. Jag försöker jobba med frågekortlekar så att eleverna ska lära känna varandra. De ska våga prata och träna sig på att lyssna nyfiket och aktivt. Jag hoppas innerligt att det ska ge resultat. Det är så känsligt med gruppdynamik och så viktigt. Det är också så små nyanser som gör att man känner sig sedd och respekterad eller inte. Blickar, rörelser i kroppen, miner, hur en grupp står och så vidare. 
 
Vi har bestämt oss för att jobba med basgrupper i år för att öka lärandet elever emellan och att de i större utsträckning ska känna ansvar för sin egen och gruppens inlärning. Nu frågar eleverna när de ska få byta basgrupper eftersom de såklart har hittat nya favoriter. Jag har fortfarande fasansfulla minnen från praktik och andra skolsammanhang där läraren sagt åt eleverna att dela in sig i grupper; hur de redan socialt säkrade snabbt bildar grupper utifrån någon sorts klasshierarki och andra hamnar ihop lite mer udda och yttelrigare några som hamnar utanför totalt. Skräck!
 
Här iscensätter en grupp ett perfomance utifrån Carina Gunnars Untitled från 1994. Konstverket handlar delvis om den tvångsbadning man utsatte visas patienter för på mentalsjukhuset på Umedalen. Här tog performancegruppen tag i några av åskådarna som skulle få känna på hur det kändes att tvingas in i badkaren
 
Uppgiften på Skulpturparken föregås av att grupperna får reda på vilken skulptur de ska utgå ifrån. de får göra en analys, kolla upp konstnär och planera för hur de kan göra en performance som på något sätt knyter an till något aktuellt ämne och som också ska kunna skapa emning för dem som tar del av det. Det brukar vara nervöst och pirrigt men också magiskt att se eleverna våga, för de flesta vågar faktiskt.