Sista januari

 

Mina vita, alkoholfria dagar är avklarade, arton dagar är kanske inte så mycket, men för mig en bra utmaning. Jag firade med middag ute på Bodegan, de är väldigt måna om att följa restriktionerna, med både lite bubbel och ett ljuvligt rött. 

 

Fredagen var helt underbar faktiskt. Upp tidigt och iväg till bästa fotvårdaren Camilla på Mariehem, Umeå medicinska fotvård. Har man som jag haft problem med sprickiga fötter sen barnsben är det helt nödvändigt att få vård och jag har provat många innan jag hittade till Camilla, sen dess är jag trogen, och det gäller att boka i god tid för det är många som insett att hon är bäst. Och den känslan, lätt på foten och en lätthet som sprider sig i hela kroppen. Sen hem och jobba, god lunch , lite mera jobb men tidigt avslut för skidtur i välpreparerat spår, älgarna höll avstånd, men jag blev omåkt av en kompis som mött dem, både kon och kalven mitt på milspåret, så han fikc ta en annan väg. Därefter god middag för fyra personer på Bodegan och ja, jag längtade efter vin, såpass bra inarbetad är vanan. Lite spritsigt bubbel, franskt, till en delad förrätt och ett franskt rött till en smörsmäktande röding.

 

Vi cyklade hem i den vintervackra kvällen såg På spåret och sedan loggade vi in på Göteborg Filmfestivals DrakenApp och såg invigningsfilmen Tove som handlade om Tove Janson. Den blev jag dock besviken på och kände dagen efter vad det berodde på. En film om en så framgångsrik kvinnlig konstnär och det mesta av filmens fokus var på relationerna och kärleken. Väldigt lite om hur hon slog igenom och arbetade med sitt konstnärsskap. Jag är också lite besviken på att det var så få Helsingforsexteriörer, men med fokus på det intima blev det mest inomhus.

 

Nu hoppas jag att de vita dagarna metereologiskt fortsätter,  för är det något som är superbt för fysisk och psykisk hälsa så är det skidåkning i skogen, med snötyngda granar och gnistrande snö.

 

Nu välkomnar jag februari och hoppas på ännu lite mer ljus och sol.