Sensommarblues i tvättstugan

 

10 augusti. Jag är hemma i stan delvis för att tvätta och delvis för att det är den årliga sensommarfesten hos vännen på andra sidan älven. Det är andra natten sedan 18 juni som jag sover i stan. Stugan har verkligen blivit ett hem för oss. Och som de senaste två åren blir det ett outhärdligt tomt och sorgset hem när göteborgarna åker tillbaka. Det har jag skrivit utförligt om här: Det ännu större vemodet rullar in och tårarna rullar nerför kinderna. Jag drabbades av samma känsla men lite mildare förra året för då var jag beredd. Vi gjorde dessutom så att vi själva reste bort den sista veckan. I år var jag också beredd men vemodsvågorna och saknadssuckarna sköljde ändå över mig trots förnuftets medvetande om lyckan över att ha fått så fina dagar tillsammans.

 

Nu är det ändå skönt att vara i stan och se sommaren passera revy genom all tvätt, handdukarna som var med till stranden, alla kökshanddukar som går åt i sommarköket, påslakan, dukar och mattor med blåbärsfläckar. När jag diskade barnsstolen brast det för mig; spår av Ebbes morgongröt och Hilmas alla blåbär. Skrubba hårdare, skrubba lite till och torka för fan tårarna!

 

Jag njuter av föreningens tvättstugor, vi har två, en mindre i vårt hus och en större med tre avdelningar i grannhuset. Jag gillar att vara där, i det gemensamma, det som vi tillsammans vårdar och städar. En rest av folkhemmet och det kollektiva. Nu ska varenda liten etta ha egen tvättmaskin och torktumlare, för ve den som måste utsättas för andras skit eller tvingas visa upp sin egen smytsiga byk. Jag älskar också tanterna som tar till sin uppgift att hålla rent och förvisso uppfostra dem som inte gör det. Jag är nog själv där nu, sopar alltid lite extra, torkar lite överallt. I tvättstugan har jag fått höra så många berättelser främst från kvinnorna som bor här. Hon som blev övergiven av sin man, polisen, hon vars fyra barnbarn bor så långt borta och sällan har tid att komma och hälsa på, hon som blev utsatt av ett rån i  butiken hon arbetade i, ensam just den kvällen. Gemensam tvätt och delade historier, jag tycker om det och låter sensommarens vemod vaskas bort när jag viker den rena tvätten.