Sista greklandsnatten
Här i Naxos hamn tar vi gärna morgondoppet före frukost. Här är havet lugnt men nu ikväll går vågorna höga
Stormen, ja inte enligt meterologiska termer, sliter och river i allt som finns här på terassen, stolar och krukor åker omkring och gardinen fladdrar så hårt att det är omöjligt att somna, särskilt när man vet att man måste sova för att man ska upp och med ett plan tidigt
Sista kvällens middag intogs hos fransyskorna i gränden på La Vigne där fokus är på vinet och så har de ett gäng rätter som ska matcha. Det är inte första gången, inte heller sista, som Per fotar flasketiketten
Madam har varit vinproducent i Frankrike men driver det här lilla stället sedan 12 år. Hon är ganska butter, svär och gormar när hon våldsamt skramlande letar efter rätta vinet inne i förrådet, men när hon pratar om vinerna smälter hon, hon broderar ut texten och ett litet leende kan anas i mungipan
Hit till Despinas terasslägenheter är det många som återkommer år efter år
Sista dagen åker vi bussen till Prokopius där vi tycker att havet är extra blått, snabbt djupt och inte så fullt med folk om man tar sig bort från smeten. Där har vi också Avali, en fantastiskt belägen taverna där jag ätit de bästa squidsen någonsin. Först nu vet jag skillnaden på squid och octopus; den senare större och åttaarmad, den tidigare mindre och färre armar, kanske sex?
Eftersom vi väljer att bo i Naxos stad så tar vi gärna bussen ut till de andra stränderna, Prokopius och Agia Anna. Vännerna på takterassen har tipsat om många andra mindre befolkade stränder ännu längre bort
Morgondoppet tar vi gärna i Naxos stad i hamnen med de gamla grekerna
Det är Despinas svärdotter Nina som sköter ruljanssen, bokningen och allt som hör till
Vi hoppas komma tillbaka och utforska mer så småningom. Men Per och jag är överens om att vi inte är sådana där tydliga återvändare. Ett par norrmän som bodde på terassen första vändan var där för fyrtionde året. På Amorgos träffade vi ett par som återkom för tjugonionde året; samma ö, samma Pension Titika, samma rum. Vi är nog för nyfikna och vill se fler ställen men också komma tillbaka, så kanske om tre fyra år är vi på terassen igen Egeiska havet brusar och vågorna slår mot Naxos hamn. Vi är solkyssta, saltstänkta, retzinamarinerade och mycket, mycket nöjda med denna resa. Vi packar och ställer klockan på 05.20 för att resa hem till Sverige i morgon. På torget nedanför är det lördagsunderhållning med sång och musik. Vi dissade det, gick förbi, nöjda över Sveriges vinst över Tyska damlaget. Vi har varit hos fransyskorna i gränden och ätit gott men framför allt njutit ett gott rött, som skön kontrast till allt husets vita. Husets röda brukar inte vara så bra. Vi trivs här hos Despina, med enkelheten, terrassen, det gemensamma, dåligt utrustade och trånga köket och de gemensamma dusch och toaskrubbarna. Despina är 86 år och har lämnat över jobbet med verksamheten till sonhustrun Nina. Sonen är kapten och reser med båtarna som trafikerar öarna. Honom har vi aldrig sett. Vi betalar 35 euro per natt. Vi sover med dörren öppen mot havet och himlen. Vi kommer gärna tillbaka.