Bäst 2019, Mamma Medias lista

 

Måndag 30 december 2019. Jag har varit och tagit bort stygnen från en bortopererad kärlmissbildning på låret, ingen cancer! Det sved lite men ser fint ut. Solen skiner över Motorcentralens tak som ligger nedanför arbetsrummets fönster. De ska visst flytta ut utanför stan, tillsammans med OKQ8. Då, på sikt ska det byggas nya bostäder här. Spännande! Bara det inte blir superhöga hus som skymmer vår utsikt och kvällsol. Dags för årskrönika.

 

2019 var det året då Klara och Fredrik meddelade att de tänkte flytta till Umeå men istället blev det så att hennes storasyster Sanna med sambo Aron och dottern Alvilde bestämde sig för att flytta tillbaka till Göteborg! Klara och Fredrik köpte istället för lägenhet på Haga i Umeå en lägenhet i Majorna, Göteborg. Suck!

 

Jag har fyllt 60 år och blivit rejält firad bland annat med badet på bilden ovan, Mamma Media 10 årsjubileade i november och mycket var sig ganska likt för egen del. Min mamma och hennes älskade Roland fick plats på Haga äldreboende-definitivt ett nytt skede i min mammas liv men som hon inte själv är så medveten om.

 

Ett år är snart passerat och min sedvanliga lista ska tecknas; höjdpunkter inom litteratur, film, tv, konst och favoritkategorin bästa bad. 

 

Karin Smirnoffs Jag for ner till bror var nog årets höjdare. Lite påverkar det såklart att den lästes i Grekland, på Naxos, i en solstol, på någon båt mellan grekiska öar. Läsa lite, bada lite, lite retzina och oliver, läsa lite, somna lite. Men oj vilket underbart språk och vilket fantasktiskt annorlunda porträtt av en ung kvinna och dem hon träffar. Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis var en kanske utmanande och svår läsning men är ändå en av de berättelser som dröjer sig kvar. En våldtagen och mördad, narkotikaberoende prostituerad kvinnas beskrivning av vägen mot ödet. Annars har mötet med Alex Schulman varit ett av det viktigaste. Jag har avfärdat honom som en elak snobb ( kanske med viss rätt utifrån hur han gjorde sig ett namn inom populärkulturen i början av seklet. Bränn alla mina brev är en otroligt självutlämnande roman men innehåller också en nervkittlande förbjuden kärleksreIation.

 

I bokcirkeln läste vi alldelse nyss Tove Ditlevsens Gift som påminde om kvinnans problem med att kombinera skapande med graviditeter och krånglande relationer och en koppling till Stridsbergs narkotikaberoende huvudperson- om hur längtan efter narkotika är starkare än exakt allt annat. Slående är dock hur det här med att bli gravid eller inte, att vilja ha barn eller inte och att ha svårt att lyckas oavsett, är något som alltid följt kvinnornas historia. Fortfarande finns det krafter i Sverige som vill minska kvinnors rätt att bestämma över sin reproduktiva hälsa.

 

Just nu håller jag på att sträckläsa Matilda Gustavssons Klubben. Den förklarar och fördjupar det som det skrivits kilometerlånga texter om, som debatterats i radio, tv och på kultursidor. Om hur ett grundligt, ambitiöst journalsitiskt arbete fick hela Svenska Akademin att skakas i grunden OCH om kvinnors skam och skuld och utsatthet i samband med sexuella övergrepp OCH om hur en notorisk våldtäktsman slutligen döms av rättssystemet. Nu, precis har jag läst ut den! Puh, vilket arbete! Vilken bedrift! Och hur den verkligen problematiserar det som på avstånd kan verka lätt. Varför följde du med honom? Varför kom du tillbaka? Alla frågor jag själv ställt har kommit på skam. Läs den, det är ett viktigt tidsdokument om inte annat, som skildrar en av de största kulturfrågorna detta decennium.

 

Jag har svårt att hitta reella höjdpunkter på den fronten detta år. Inget Homeland, ingen Goliat, ingen Skam. Men Umeå Europeiska filmfestivals invigningsfilm Porträtt av en kvinna i brand var en absolut favorit, vacker, annorlunda med ett sagolikt foto och såklart att det också handlar om en konstnärs arbete och hur omöjligt det var med homosexuella realtioner i det 1700-tal som filmen utspelar sig i. Succesion är den tv-serie som skapat flest "vi tar ett till avsnitt" tillfällen. Om fyra syskons kamp om makten och sin pappa, mediemogulens, kärlek och gunst. 

 

 

 

Bästa bad

Jag älskar ju alla sorters bad, varma, kalla, spontana, planerade, men det är klart att baden i Grekland brukar vara speciella, ja åtminstone om man som vi lyckas ta sig ut i den grekiska övärlden och en bit bortanför stora hotellkomplex. Sommarens absoluta toppnotering var morgonbadet på Koufonissi, en ö vi besökte för första gången. Vi tog en morgonpromenad, tänkte handla lite frukost och bada sen. Så kom vi ut bortanför den allmänna stranden och hittade en ljuvlig vik med djupt kristallklart vatten. Svettiga såg vi oss omkring och bedömde att det var möjligt att näcka och dök i. Helt sagolikt. Inga badkläder och ingen mobil, därmed inga bildbevis. Sen hittade vi en lite taverna där vi åt en ljuvlig och lång frukost. För övrigt var baden i Grekland kända sedan tidigare; en favorit Prokopius beach på Naxos, att bada i hamnen med de grekiska pesnionärerna, bad från båt på Antiparos och på Agia Anna på Amorgos efter en lång och svettig vandring med goda vänner.

 

 

I morgon är 2019 års sista dag och vi ska fira in det nya året med kära, gamla goda vänner. Det är kanske det viktigaste och bästa av allt här i livet, att vara med och vårda sina vänner, att de finns där och att man får vara med dem. Och så naturligtvis barnen och deras nära och kära. Att dom får leva och må bra. Att dom kan uppnå något av det dom längtar efter. Att dom är glada för det mesta och nöjda. Puh, denna eviga oro.

 

 

Gott nytt år på er alla och var med och hjälp till att samla på livets guldkorn. Jag ser fram emot Göteborg filmfestival och att nu redan ikväll börja läsa Nina Wähas Testamente bland annat. Det får räcka till en början. Jag har också köpt en surdegspizzadeg så den första dagen 2020 är middagen planerad och det kan vara skönt för trots tankar om nyårslöften om att dricka mindre vin kan jag tänka mig att pizzan blir extra god första januari 2020. Det nya sunda livet börjar den andra januari, tror jag.