Måndagsbloggen

 

Jag har kommit på mig med att de senaste dagarna klickat på de till mig rekommenderade länkarna med gulliga pudelvalpar, söta babisar och ibland en kombination av dessa. Hittills har jag ignorerat dem, känt mig för god och intellektuell för sådant kladdigt lull lull, sökt tyngre, allvarligare (nåja, en hel del kläd- och sminkkonton har allt ägnats åtskilliga minuter) ämnen. MEN NU! Ja, efter den katastrofala valdebatten och valets ännu mer katastrofala resultat, valet i Italien och krigets vansinne som fortgår och eskaleras i Ukraina så ja, jag tröstas något, skrattar lite och har låtit dessa rörliga bilder smeka mig som balsam i ett sönderstressat hår. Det är nästan så att jag blivit sugen på en liten, liten, lurvig, gullig hundvalp- ja då skulle livet minsann få en mening och tankarna skulle få fokusera på dess behov och utsöndringar.

 

Nåväl, det kommer inte på tal. Trots allt elände runt omkring mig lever jag ett oförskämt behagligt liv. Tänker varje dag på hur oerhört priviligerad jag är. Nu har jag dessutom gjort verklighet av ett tidigare löfte att gå ner i tid. Från och med höstterminens början jobbar jag 80 procent och är ledig på måndagar. Det är så ljuvligt, obetalbart underbart. Så idag har jag varit hos frissan och gjort av med betydligt mer än vad en 80-procentig lön tillåter. I tre timmar har jag suttit och omslutits av alla ljuvliga dofter och omtanken trainen Elina på Hårizont ombesörjt. Där och då kom jag på att jag skulle kunna sätta lite positiv press på mig själv genom att försöka lova, främst mig själv, att leverera en måndagsblogg varje vecka. Kanske skulle det sätta fart på mitt skrivande lite. För nu är det länge sedan jag skrev och jag mår verkligen så bra av att skriva och ja, exibitionist som jag är, att publicera. Jag älskar ju att ha en publik, ja eller läsare. Kanske kan det också sätta lite fart på ett bildskapande. Däremot har jag nog förstått att jag inte är något konstnärsämne, särskilt efter förra årets möjlighet att göra verk som skullle ställas ut på Galleri OSs. Det blev ju sisådär. Har jag skrivit om det? Måste kolla.

 

Hittade inget om det, tillfället då jag tänkte att jag skulle slå igenom som konstnär!!! Förra året fick jag av Visans vänner erbjudandet att tillsammans med en annan "konstnär" teckna, måla och inspireras av en spelning på Pipes of Scotland. Samma upplägg gällde sex andra bildskapare vid tre andra spelningar och det som utifrån det skapades skulle ställas ut på Galleri OSs. Herregud vad jag våndades. Jo men när jag letade en gång till hittade jag två texter om det, från början av året. Här en länk: Pipes- alstren levererade till Galleri OSs.

 

Så jag har konstaterat att jag kanske aldrig breakar vare sig som konstnär eller skribent men glädjen det skänker mig får vara belöning nog. Och nu har jag faktiskt mycket spännande att skriva om...bland annat att jag ska åka till Lärargalan i Stockholm i oktober. Jag är jurymedlem. Mer om detta kanske i en måndagsblogg längre fram.