MammaMedia -

Än en gång får jag vara med om underbara performances i Umedalens fina skulpturpark. Det är som vanligt i kursen Estetisk kommunikation som eleverna får en skulptur att analysera för att sedan skapa en performance som ska kommunicera något de anser vara viktigt och angeläget i vår tid. De drar ofta in publiken som får bli delaktiga medskapare. Här ovan utifrån Kaarina Kaikkonens A path, där budskapet blev att vi alla följer med, utifrån grupptrycket, trots att vi som i det här fallet var på väg in i förintelsens gaskamrar. Starkt! Ingen ifrågasatte, alla gick bara med.

Även här, utifrån Jaume Plensas Heart of trees fick publiken vara delaktig

Närbild av en performanceartist med verket Koma-Amok av Bigert och Bergström

Carina Gunnars Untitled som baseras på de badkar som faktiskt användes som metod i så kallade långbad på Umedalens mentalsjukhus, väcker alltid starka känslor och engagemang hos elverna.

I år liksom i fjol så består elevgruppen av eleverna från de estetiska programmen med inriktning bild, dans, media och teater. De får träna på att skapa mening med estetiska uttryck och att möta publik men de får också träna på att vara publik och försöka förstå vad skaparna vill uttrycka.

Sean Henrys Trajans shadow fick handla om grupptryck som skapar passivitet

Christina Iglesias Vegetation room är superspännande med sin släta utsida som speglar skogen och miljön runtomkring och insidan som man kan gå igenom som påminner om trädens bark.

Buky Schwartz Forest Hill med dess nivåskillnader brukar ofta handla om klass och skillnader men här blev det något skrämmande som de måste rädda varandra ifrån; stress och press och krav från samhället

Detta är också från Heart of trees.

Vi hade fantastiskt tur med vädret och det var extra tur eftersom de bussar vi beställ skulle hämta oss var 45 minuter sena. Nästa vecka ska eleverna få skriva en reflektion kring det upplevda och koppla det till kursens kunskapskrav.