Besatt av att rensa garderoben med Vinted

Jag stirrar in i garderoben, bläddrar bland blusar och klänningar, behöver jag verkligen den där blå med plisserad nederdel, eller den där svarta? I min iver att göra mig av med kläder tar jag och tvättar en massa tröjor och toppar för att kanske, kanske lägga ut dem på Vinted.

 

Det hela började för ett par veckor sedan när jag fått ett tips av en kollega om att sälja av kläder man inte använder via en relativt ny app som hjälper en att sälja kläder utan avgift och utan att behvöva betala frakt. I och för sig gäller det att ha riktig låga priser för att få något sålt, åtminstone är det min erfarenhet hittills. Jag ska ju gå i pension första september och man kan undra om jag redan har börjat döstäda? Men faktum är att mängden skor, stövlar, klänningar, blusar, toppar och andra kläder som sällan används och tar en massa plats har känts tröttande, dränerande. Det var irriterande att gå ner i källarförrådet och bli överfallen av gamla stövlar och skor som man tänkte kunde vara bra att ha någon gång. Jag började samla ihop, putsa upp och tvätta för att sedan bekanta mig med appen och börja fotografera och lägga ut, och ganska raskt började det plinga i mobilen. Då började jakten på förpackningar att stoppa grejerna i. Lystet noterade jag om någon hade en tom kartong på gång. -Har du köpt nya skor, kan jag ta kartongen? Jag har letat i återvinningsrummet på skolan och rensat hemmet på allt som liknar wellpapp. Igår var jag inne på en skoaffär och det verkar vara rena guldgruvan. Det är många som vill lämna den skrymmande kartongen i butiken. Kanske vill man mörka sitt skoköp inför hemkomsten ( det är något jag mycket väl kan känna igen).

 

Jag har varit mån om att slå in det jag skickar I lite fint silkespapper ( som kompensation kanske för de lite galna kartongerna), jag har också skickat med ett litet blomkort (jag har kvar massor av tulpanbilder från mina julkortskollektioner) med en hälsning och har fått fin respons på det via appen. Någon skrev: "Jättefint paketerat med silkespapper. Kändes som jag köpt från en affär." En annan kollega som börjat handla från Vinted berättade att en blus hon köpte var packad i en sån där papperspåse man har till komposten. Lite högre standard vill jag hålla.

 

Jag har sålt elva grejer, skor, stövlar, blusar och klänningar och har fortfarande tio till salu. Men nu har jag blivit typ besatt. Det är verkligen inga stora pengar det handlar om, mellan femtio och hundra kronor är vad jag har tagit. Men delvis är det spänningen och ritualen och delvis är det känslan av rening; att bli av med sådant man kanske inte använder så ofta. Men kanske allra mest är det de där luckorna i garderoben som kanske eventuellt öppnar upp för möjligheten att fylla på med något nytt, maskerat av någon sorts vurm för återbruk och hållbart mode. 

 

Jag har också lämnat in fem klädesplagg till bric a bracs secondhand-dagar. Tre av dem såldes och jag fick ett presentkort på tusen kronor, då hade de ändå dragit tjugo procent som gick direkt till Läkare utan gränser. Presentkortet brände i plånboken ganska precis ett dygn innan jag igår använde upp det på en klänning som var betydligt dyrare men som nu ryms bra i garderoben. Nu ska jag stilla mig lite innan jag, precis som kaminmannen från Lorry som jag skrivit om tidigare, förlorar det helt. Han som blev så besatt av att elda i sin nya braskamin att han eldade upp halva huset, trappor, parkett och tapeter.

 

Vinted fungerar så att man få ett besked om att någon köpt ens utbjudna vara och då laddar man ner en fraktlapp som visas upp nere vid postombudet och så skickas paketet iväg. När det kommit fram kommer pengarna in på ens Vintedkonto och mottagaren har betalat för frakten. Det är väldigt smidigt, hmmm, de där tröjorna jag tvättade i eftermiddags, hur länge sen var det jag använde dom?