Ensam vid middagsbordet men ändå festligt

 

Min man och jag har i november varit ett par i fyrtio år, och vi är tillsammans nästan jämt. Jag är ganska dålig på att vara ensam men eftersom det är så sällan kan jag njuta av det, i alla fall lite. Jag har alltid varit mån om att laga eller fixa god mat till mig även när jag varit själv. Då har jag ju i alla fall något meningsfullt att syssla med. Mat är ett av mina favoritintressen, inte minst att äta. Många människor berättar om hur de glömmer bort att äta när de är engagerade i något skapande eller på annat sätt viktigt. Andra berättar om hur de är så kära att de tappar hungern. Inget av detta har hänt mig. En gång var jag olycklig för att en kille hade gjort slut och det var under en tid i livet då jag också tyckte att jag var tjock. Jag grät och grät och tänkte att nu var jag väl ändå så olycklig så att jag skulle tappa aptiten och därmed också bli smal och snygg. Tanken hann inte tänkas klart innan hungern slog till. Och om jag kunde drabbas av skapande och sjunka in i det utan att hela tiden tänka: Hmmmm kanske dags att fika, nu är det väl lunchdags eller vad ska vi ha till middag? Då kanske jag skulle kunna knäcka akvarellkoden och börja måla på riktigt. Och kärleken, ja nog har jag varit vansinnigt kär men det bästa sättet att fira kärleken är väl alltid att äta gott. Ja, jo, okej först älska sedan äta.

 

Nu är jag i stan, dessa skälvande sista dagar i skolan. På tordag tar våra treor studenten. Så det är mycket med betyg, fixande med avslutningar för ettor och tvåor, inlämningar, städning och stoj och glam blandat med administrativa grejer. Maken har parkerat i stugan. Jag har suttit på balkongen, lyssnat på P1 om bland annat den så aningslöse sverigedemokraten David Lång som på deras valvaka sjöng Ausländer raus, utlänningar ut, en ny text till en fransk sång. Han har på uppmaning valt att avsäga sig sitt riksdagsuppdrag. Han visste inte riktigt vad det betydde??? orden i sången alltså. Han har suttit i riksdagen!!! Jag gläder mig åt Vänsterns och Miljöpartiets framgångar i EU-valet men ryser inför hur de högernationalistiska vindarna blåser i Europa. 

 

Nåväl, hur det nu var där på balkongen, med allt intressant på radion, så hade jag inte för en sekund glömt att jag skulle äta eller vad. Några stora feta räkor låg på tining, en fin avokado var inköpt och en citron. En god röra på creme fraiche med citronzest och vitlök, fräsch isbergssallad, några körsbärstomater lades på två rostade levainbröd som sedan toppades med olivoljefrästa räkor med lite chiliflakes och vitlök. Det är verkligen favoritingredienser. 

 

Snart stundar sommarlovet, mitt sista sommarlov ever. Otroligt skönt ska det bli att slippa sätta betyg. Tomt kommer det nog att bli att missa studentyran och avsluningsveckans nerv, Den blomstertid nu kommer och Midgårdsskolans fantastiska avslutningsföreställningar. Men det är nog ingen som blir förvånad om jag smyger in även nästa år.

 

Nu ska jag smälta mina goda räkmackor, som blev rätt rejäla, och så ska jag passa på att se sista avsnittet av Gift vid första ögonkastet. Det ärsådan guilty pleasure jag sysslar med när jag är själv. Per sitter och njuter av friidrott ute i stugan. Han har nog ätit korv och rester. Nöjda båda två.