Blundar och försöker maxa livet

 

Blod, lemlestade kroppar, kidnappade barn, våldtagna festivaldeltagare, en israelisk vision om ett tillplattat, sönderbombat Gaza som hämnd för Hamas terror. När Israel hämnas det vidriga terrordådet kan de mycket väl döda sina egna, de israeler som Hamas tagit som gisslan.Ett palestinskt folk instängda, utan mat, vatten och elektricitet, som levande sköldar. Jag hörde att av alla de som dött i Gaza ska sjuhundra vara barn!!! Jag har undvikit att titta på de vidriga bilder och filmklipp man hänvisar till i nyhetsmedier. Jag klarar det inte. Borde klara det. Min plåga jämförd med deras?! Allt detta och det fortgående vansinnet i Ukraina. Galna svenska regeringen som sjösätter det ena efter det andra som står högst på SD:s göralista. Sådant som vädjar till våra sämsta sidor - egoism, protektionism, nationalism i dess vidrigaste form och så milsvida långt från ett gammalt fint ord som alla verkar ha glömt - SOLIDARITET. Eller Gör mot andra såsom du vill att de ska göra mot dig.

 

Det är en sådan oerhörd kontrast till min ambition att maxa livet och mina lediga måndagar. MIn strävan efter att kunna behärska akvarellfärgerna och min oro för mina vuxna barn och deras förehavanden. Mitt vänstra knä har börjat drabbas av artros, nä, det går knappt att skriva, så ynkligt det låter.

 

Hur ska man förhålla sig till allt djävulskap? Jag tänker att man inte får bara blunda, man måste försöka ta in. Man måste försöka tänka att något lite ska också jag kunna bidra med. Lite jävla solidaritet på något sätt kanaliserad kanske i, okej, en fis i rymden, men en extra hundralapp till Läkare utan gränser eller Amnesty. Men jag som inte ens orkade demonstrera i lördags tillsammans med lärare mot angiveri? Jag cyklade hem till soffhäng i stället. Jag ska föröka vara mer solidarisk och faktiskt följa med i nyhetsrapporteringen. Och jag ska också fortsätta försöka lära mig akvarellfärgens mysterium. Jag mår bra av att skapa.