Dags för Umeå Europeiska Filmfestival 2019

 
Jag har skrivit om filmfestival många gånger förut, bland annat att det var en anledning att flytta till Umeå; för att det där fanns en filmfestival. Då, när vi flyttade hit 1992 fanns den, den gick i konkurs typ, efter några år och dök upp i ny skepnad för  fem  år sedan när Folkets bio tog över och fick lokalerna på Väven. Ikväll är det invigning med förhoppningsvis en något sånär publikfriande film. Jag får inte längre med mig sonen på invigningarna-han är avskräckt av alltför djupa, långsamma och svåra filmer. Värst var nog när vi tog med oss alla tre barnen då Lukas Moodyson Ett hål i  mitt hjärta var invigningsfilm. Till och med jag, som är van att se det mesta, var traumatiserad.
 
Så här skrev jag om festivalen ifjol utifrån en frustration över dålig bevakning av Västerbottens Kuriren: https://mammamedia.blogg.se/2018/november/
 
Än värre på den tiden ( vi pratar 2004 ) var min inställning till invigningsfesterna. Jag och min man satsade hårt. Barnen var12, 15 och 18, alla bodde hemma, vi hade fullt upp på jobbet och tydligen ett galet festsug.  Å andra sidan var invigningsfesten en torsdag och i september. Inte en tisdag i slutet av sopsäckssvarta november. Dagen efter brukade det alltid vara Skolbiodag med föreläsningar och workshops på intressanta teman. Året med Ett hål i mitt hjärta var Per och jag peppade deltagare på efterfest på Gretas. Ölbackar beställdes upp till spa-avdelningen där det fanns både bubbelpool och bastu. Torsten Flink halvlåg på väg upp i trappan men verkade inte intresserad av bad, vilket jag såklart var. Det är ju det allra bästa partytricket; alla ska bada! Av med kläderna, in i bastun och ner i poolen. Där satt jag med han som spelade Ove i Jägarna och massor av andra filmintresserade personer som jag inte kändeigen med kläderna på dagen efter.
 
Dagen efter, Skolbiodagen, var jag trött, väldigt trött. Och jag som är känd för min osvikliga aptit fick nobba lunchen som skulle intas på Skytten med kollegorna som också deltog i Skolbiodagen. -Hur är det med dig Cicci, är du inte hungrig, frågade någon, varpå jag  berättade om nattens rumlande. Någon annan frågade försiktigt - Men va, visste du att det skulle bli bad så du hade badkläder med dig? Nej, svarade jag ärligt, det blev spontan efterfest och vi bara klädde av oss och badade! Oj då, blev svaret, förresten ser du lite blek ut, du kanske borde gå hem. Vilket jag gjorde.
 
Invigningen i år blev lugn, inget festande men festligt ändå. Skriver kanske om filmerna sedan.