Hope there will be blood

 

Tillsammans med ett gäng Midgårdare och "några" andra tog jag mig runt milen på Blodomloppet igår. Tung och otränad kropp, mentalt inställd på en kilometer i taget. Ibland kändes det får stort och långt också. Men med något sorts konstant löpsteg tog jag mig runt på cirka 75 minuter.

 

Jag ser verkligen ut som om jag njuter av något trots att jag där vid startlinjen verkligen, verkligen inte trodde jag skulle klara det. Jag kanske försöker få kontakt med någon gudinna som ska hjälpa mig.

 

På tok för lite med EN vätskestation, jag trodde det skulle vara två i år eftersom den första och enda var redan efter fyra kilometer, så jag förväntade mig en vid sex eller sju kilometer också. men en snäll funktionär bjöd mig ur sin egen vattenflaska.

 

Idag har jag lite lagom stela ben men annars känns det bra. Ska nog kunna klara Tjejmilen senare i sommar. Där har man faktiskt fyra vätskestationer. 

 

Varje gång jag sprungit Blodomloppet har jag lovat mig själv att bli blodgivare igen, men det har jag inte lyckats med ännu. Förr i världen när jag gav blod brukade jag cykla ner till Burmans och köpa en LP-skiva för de erhållna 30 kronorna som man fick. Those where the days men jag hoppas kunna ta mig för att ge lite av mitt värdefulla blod...snart...nån gång.