MammaMedia - Välkommen till paradiset

I min bokcirkel läste vi för några månader sedan Ann Heberleins En liten bok om ondska (2010). Den är en liten pärla med mängder av definitioner och exempel från både historien och populärkulturen. Vår diskussion slutade någonstans i att det är vi, ett ytterst litet antal människor, västvärlden samt japaner och kineser, som är de verkligt onda. Vi som reser. Det är endast cirka två och en halv procent av världens befolkning som tar flyget till sin utlandssemester.
Jag har precis läst ut Jennie Dielemans Välkommen till paradiset, reportage om turistindustrin (2008). Författaren har rest till Vietnam, Thailand, Dominikanska Republiken, Mexiko och Gran Canaria och undersökt förutsättningarna för, och konsekvenserna av turismen. Hon gör också en historisk redogörelse för hur det hela startade med hur nykterhetsivraren och frikyrkopredikanten Thomas Cook ville få folk att få ett alternativ till alkoholen men ändå få avkoppling från den fattiga vardagen (i England på 1800-talet). Han var också styrelsemedlem i Midland Railways och utifrån det kom han på kombinationen tåg, verklighetsflykt, men inte med alkoholens hjälp utan med utflykt. Man hör ju på ordet att man flyr från något. Dagens turism präglas väl inte av nykterhet precis, det är något som ramlat av godsvagnen.

Dielemans avslutar boken med denna text:
"Turistindustrin säljer något de inte äger. Den paketerar drömmar, men säljer stränder, berg, människor, kulturer och tvingar fattiga människor att forma sig efter våra behov, vilka de än må vara. Fantasin om den vidsträckta öde paradisstranden skövlar livsviktig mangrove och placerar vapen i händerna på den turistpolis som ska hålla befolkningen borta. Våra hotell byggs av vår tids slavar, burmeser i Thailand, haitier i Dominikanska Republiken. Och för att kunna gå den sköna golfrundan krävs tusentals liter vatten, vatten som i flera av de länder där vi turistar inte räcker till de som bor där.
Men inget av detta vill vi veta. Överenskommelsen mellan producenter och konsumenter, alltså resbolagen och oss turister, är enkel: De berättar inte. Vi låter bli att fråga. Vi är ju på semester.
Vi vill inte veta att tjejen som just masserade våra fötter stiger upp klockan sex och arbetar till tio på kvällen för trettio kronor om dagen. eller att urbefolkningen som dansar sina traditionella danser för oss gör det eftersom den måste. Som författaren Jamaica Kincaid, uppvuxen på Antigua , uttrycker det:
"Låt inte den där något olustiga känslan som då och då kryper på dig om exploatering och förtryck och dominans, utvecklas till ett fullfjädrat obehag: det kan förstöra din semester." "

I bokcirkeln, där vi också gärna pratar om våra resor satt vi och insåg att vi är ett praktexempel på ondska. Vi insåg att vi vill fortsätta blunda lite för att kunna fortsätta drömma om kommande resor. Vi representerar den nya kolonialmakten. Läs gärna boken, den är lättläst och underhållande trots att man skäms och känner sig ond. Den ger insikt och kanske möjlighet att välja resor på ett lite annat sätt. den finns att låna på Midgårdsskolans fantastiska bibliotek...om en liten stund...ska lämna tillbaka den alldeles strax.

Här kommer två gamla teckningar på två av bokcirkeldamerna.