Naxos i mitt hjärta

Grekland känns underbart vänligt mot oss, tryggt, generöst och enkelt. Vi lämnade ovädret på Paros och åkte över till grannön, vårt kära, älskade Naxos. Det är spännande att upptäcka nya platser men ack så ljuvligt att återse vissa. Det kan vara fjärde gången vi checkar in på Despinas i Naxos stad. Att ta sig dit är som att gå I en labyrint av trånga gränder, att hitta till bagaren, Coopen och att gå vilse för att hitta butiken med de coola tröjorna. Och inte minst att ta morgondoppet nere i hamnen. 

Vi stannade bara två nätter för att sedan ta bussen ut till Agia Anna, där vi sammanstrålar med vänner på Something Else, en anläggning med lägenheter runt en pool, men bara hundra meter från stranden.

Jag har mått mycket bra denna resa trots väldiga problem med fötterna. För det första, egentligen minst viktigt, jag har fula stortånaglar, drabbade av nagelsvamp. Skulle önska mig fint lackerade naglar, sommarfötter

 i nätta sandaler. Men herregud, man kan lida av värre. Till exempel djupa hälsprickor, som jag också haft och har, men de har lugnat sig något nu. Den ena sprickan blottade, när jag tryckte på den, ett orangerosa kött. Bra ändå att köttet är fint, man lever i alla fall. Smärtan blev ännu värre när sagda sprickor, på grund av idogt vandrade och promenerande i värmen, kompletterades med blåsor, på samma ställe. Nåväl, jag smörjer och badar och promenerar på. Det är ljuvligt ändå.